Nyheter Sverige

Så många svenskar har bantat – här är tecknen på att det gått överstyr

Emma Forsén, leg. psykolog och doktorand på KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar.
Emma Forsén, leg. psykolog och doktorand på KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar.

Nästan hälften, 45 procent, av svenskarna har bantat någon gång det senaste halvåret. Det visar en ny undersökning från Yougov på uppdrag av Metro. Men varför försöker så många att gå ner i vikt och när utvecklas bantningen till en allvarlig ätstörning?

Att banta mycket kan fungera som ett sätt att reglera sina känslor, förklarar Emma Forsén, leg. psykolog och doktorand på KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar. Samtidigt visar siffror från KÄTS att runt 100 000 av svenskarna lider av en ätstörning.

– När man bantar kan man uppleva en känsla av kontroll och att känna sig stärkt. Positiva reaktioner från omgivningen och eventuella vikt- och figurförändringar kan sedan förstärka de positiva känslor som man upplever och göra så att man fortsätter med bantandet, även fast det kanske börjar gå över styr, säger Emma Forsén.

LÄS MER: "Debatt: Ätstörningar är ingen tjejsjukdom"

Det behöver inte vara farligt att banta. Men det kan vara svårt att veta när bantningen går överstyr och utvecklats till en ätstörning. Det kan bero på att många länge förnekar att de har ett problem.

– Det är en ätstörning om det finns negativa konsekvenser som är påtagliga för individen, så som ett psykiskt lidande av förändringar i kosten. På sikt blir de negativa konsekvenserna, som till exempel negativ självbild, social isolering, nedstämdhet, ett allt större fokus på mat och ätande och sätt att göra sig av med det man äter allt fler, medan de positiva känslorna som man upplevde i början blir allt färre.

LÄS MER: "Nu förbjuder Frankrike anorektiska modeller"

En stark varningssignal är att man inte värderar sig själv utifrån något annat än vikten och kroppens utseende. Med rätt hjälp går det att bli frisk från ätstörningar.

– Det viktigaste och första steget är att våga prata med någon närstående och i ett andra steg att söka vård. Det är otroligt viktigt att göra det, även om det är lättare sagt än gjort.