Metro Debatt

Samhället har lärt mig att jag ”inte är svensk” – och jag saknar mitt Sverige

Jag älskade detta vackra land en gång i tiden, jag kände mig både trygg och hemma här, skriver Ayan Ali Hussein.
Jag älskade detta vackra land en gång i tiden, jag kände mig både trygg och hemma här, skriver Ayan Ali Hussein.

Jag älskade detta vackra land en gång i tiden, jag kände mig både trygg och hemma här. Jag saknar den känslan, skriver Ayan Ali Hussein.

När jag var yngre älskade jag Sverige, jag kände mig trygg och hemma här. Med tiden fick jag lära mig att Sverige inte är mitt land och att jag inte är svensk, det var inget jag valde utan det var så samhället formade mig.  

På dagis och ute på lekgården behandlades jag orättvist, men kunde inte sätta ord på vad det var som var fel. I lågstadiet jämfördes jag med pepparkakor, jag liknade en ”bränd pepparkaka” enligt barnen på skolan. I högstadiet skulle jag lära mig engelsk grammatik. Jag skulle lära mig hur man använder samt böjer ordet ”nigger” då detta var väsentligt enligt läraren och skolan. Detta hände i vår svenska skola.

 ►LÄS MER: Jag är mörkhyad och svensk – sluta prata engelska med mig

När jag blev äldre fick jag höra åsikter som skulle föreställa komplimanger där jag fick höra att jag inte kunde vara ”hel afrikan” då de ansåg mig vara för ljus i hyn. De ansåg att jag hade en mindre näsa och mindre läppar jämfört med en person som enligt dem var ”hel afrikan”.

Barnen som jämförde mig med brända pepparkakor var ju bara barn (men pedagogen tog inte plats och sa något heller), läraren som bad oss skriva ”nigger” gjorde bara sitt ”jobb” och alla andra som pratade om mitt utseende gav ju mig bara ”komplimanger”. 

Jag har sett och hört otroligt mycket och försökt uttrycka vad jag känner och tala om att vissa saker är fel men resultatet av detta har inte varit vad jag tänkt mig. Jag har istället ansetts vara en person som övertolkar saker och vara dramatisk, en ”buse” som barn men en bitter och ilsken person i mina äldre dagar för att jag har blivit arg över denna typ av orättvisa.

►LÄS MER: ”Sluta stoppa svenska barn i ett invandrarfack”

Min dröm är att någonting görs, jag är trött på att allt normaliseras, vad ska hända med våra barn? Vart är vi på väg? Vi får kunskap i skolan om historia för att inte upprepa samma historiska misstag men vi låter allt detta hända. Det är kaos runt omkring oss överallt och vi bara blundar för detta. Det sägs att rädsla föder hat och att hat föder hat, vad tror ni kommer att hända med detta land om inget görs?

Jag kan i dag prata öppet om hur ni har format oss genom att normalisera allt, nu kan jag prata om hur många som viker sig för att ni brutit ner oss.  

►LÄS MER: Rasistattacken mot Victor, 20: ”Det var som fan, du kunde svenska”

Normalisering av rasism är en livsfarlig utveckling, därför vill jag att detta ska upphöra. Jag bryr mig inte om att folk försöker göra sig lustiga genom att uttrycka fördomsfulla eller rasistiska åsikter. Eller att folk väljer att göra det för att de är rädda, obekväma, berusade eller för att de inte vet bättre. Ingenting gör det okej! Hur är det möjligt att vi låter barn känna sig utanför, hur är det möjligt att utsatta barn som flyr från sina hemländer för att det är krig där utsätts för fara även här i landet.  

Så nu är vi här igen år 2016 där det är himla tydligt att vi ännu inte har kommit längre. Vi med annat ursprung måste vara försiktiga och oroliga för att vi är otrygga, helst osynliga ska vi vara för att inte besvära ”de andra”.

Jag älskade detta vackra land en gång i tiden, jag kände mig både trygg och hemma här. Jag saknar den känslan! Sverige, ett land jag känner till som vackert och mångkulturellt, absolut ett samhälle med mycket fördomar men inte ett hatiskt land. Vart tog kärleken vägen? Vad hände med de mänskliga rättigheterna, allas lika värde oavsett etnicitet, kön, tro, utseende, sexuell läggning, klasstillhörighet, status och funktionsnedsättning.  

Jag känner inte igen detta land, det känns inte som Sverige längre. 

Jag saknar mitt Sverige!

Ayan Ali Hussein, student och arbetar på HVB-hem