Nyheter Sverige

Samuel, 29, försökte ta sitt liv – nu vill han hjälpa andra till bättre öden

Samuel krossade armarna och benen, fick hjärnblödning och förlorade halva tummen. Men han lever, och nu vill han hjälpa andra att inte råka ut för hans öde.
Samuel krossade armarna och benen, fick hjärnblödning och förlorade halva tummen. Men han lever, och nu vill han hjälpa andra att inte råka ut för hans öde.

Samuel hoppade till slut, efter en tids plågsam inre konflikt. Men han överlevde, och nu har han lyckats vända sitt liv och jobbar för att hjälpa andra med självmordstankar till ett bättre liv.

För fem år sedan trodde Samuel Lundholm, 29, att det skulle ta slut. Han hade försökt en gång förut, två år tidigare, men den gången gick det inte. Nu satt han i samma tankar igen, och fallet skulle med all säkerhet avsluta hans liv den här gången.

– Jag kommer inte ihåg någonting från den dagen, den är helt borta. Jag hade hoppat och någon längre ner i huset hade hört mig och ringde ambulans, berättar Samuel.

Samuel kände sig vid tillfället väldigt ensam, att han inte hade något sammanhang. Han hade varit i ett destruktivt förhållande som tärde på honom, och hans tidigare spelmissbruk hade försatt honom i skuld, och han förlorade både jobb och lägenhet.

– Jag gick med tankarna ett tag. Jag tänkte nog att jag egentligen ville leva, men jag såg ingen annan utväg, och inget sätt att nå de mål jag hade i livet.

Men det var något mer. Efter fallet stod han inför en lång rehabilitering, och samtidigt fick han diagnosen bipolär.

– Det hjälpte mig mycket att få diagnosen, det förklarade mycket om varför det har sett ut som det har gjort ibland i mitt liv. Jag lärde känna mig själv bättre.

LÄS MER: Ann Heberlein: Jag skäms inte över att vara bipolär​

Med diagnosen följde medicinering och i dag mår Samuel bra. Han har fått distans till det hela och jobbar för att komma tillbaka till ett normalt liv, vilket har visat sig svårt.

– Det är ju svårt att säga det här till människor man träffar, att man har försökt ta livet av sig. Det har varit väldigt jobbigt att behöva berätta olika sanningar för olika människor, och det är också därför jag vill gå ut öppet och jobba med det så att jag kan hålla mig till sanningen i stället för att behöva hitta på historier för att skydda mig själv.

Samuel hittade den ideella organisationen Suicide zero, som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Det inspirerade honom till att börja arbeta med att hjälpa andra som är i den situation han själv befann sig i för fem år sedan.

– Alla människor mår dåligt i perioder och det är lätt att känna sig ensam. Men när man mår dåligt så är det under begränsad tid. Det blir bättre och det finns hjälp att få. Jag är i dag väldigt tacksam för att jag lever.

LÄS MER: Bipolära fullföljer självmord oftare

Michael Westerlund på Stockholms universitet har skrivit doktorsavhandlingen Självmord och Internet: Kommunikation om ett livsfarligt ämne, och han känner igen Samuels historia.

Det är ofta samlade saker som gör att man ser situationen som ohållbar, att smärtan blir för stor. Där är det så viktigt att omgivning och andra kan fånga upp det, vilket inte alltid är så lätt.

Han säger att det finns vissa tecken på att någon är inne i en suicidprocess.

– Man kommunicerar ofta att man har starka tankar. Men det behöver inte vara så tydligt, man kan säga att man inte orkar med det här, att man inte vill leva längre, eller att man är på väg att ge upp. Eller också börjar man städa upp och fixar ihop saker och ting. Det kan vara tecken på att man har bestämt sig.

På nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa arbetar han och andra forskare med att förstå och förhindra självmord.

LÄS MER: ”När jag var 16 försökte jag ta livet av mig” – här är tacktalet som hyllas på nätet​