Sport

Samuelsson: "Det har varit vidrigt"

Storvretas lagkapten Mattias Samuelsson med SM-pokalen.
Storvretas lagkapten Mattias Samuelsson med SM-pokalen.

Nervositeten kallade han för vidrig och äcklig.I slutändan var det ändå en känsla som ledde till något positivt.– Det har varit vidriga dagar men nu känns det i alla fall bra, sade tvåmålsskytten Mattias Samuelsson efter 5–4 i SM-finalen mot Linköping.

Storvretas Mattias Samuelsson promenerade runt inne i Tele2 Arena, trampade på plastiga guldremsor, vinkade till fansen och njöt. Nu kunde han slappna av, nu kunde han le. Säsongens målsättning var säkrad.

– Alla har sagt att jag skulle njuta av finalen, men jag har inte njutit ett piss, sade han.

– Men nu känns det jäkligt bra i alla fall. Det här är helt overkligt. Jag kommer aldrig gå här ifrån. Får jag stanna här så stannar jag.

Efter förra säsongens fiasko, då Storvreta missade innebandyslutspelet, bestämde han sig för att den här säsongen skulle bli bättre. Även om spelet hackade under perioder så tog sig klubben till final och enligt Samuelsson var det just misslyckandet som visade vägen fram till SM-guldet.

– På något sätt tror jag att allt började förra säsongen. Då fick vi det inte alls att stämma och det gjorde att vi kom in till den här säsongen med stor revanschlust. Efter jul satte vi det mesta och jag tycker att det är rättvist att vi är svenska mästare, sade han.

– Jag tycker att vi var starkare. De hade en förstafemma som gjorde mycket för dem men vi hade två bra femmor och flera killar som klev fram. Det avgjorde.

"Öppen kasse"

32-åringen satte 2–0 i första perioden. Sedan dröjde det fram till mitten av tredje innan han hittade rätt igen.

Och när Samuelsson drog till på Jimmie Pettersson fina passning avgjorde han även SM-finalen mot Linköping.

– Jag hade öppen kasse. Jimmie hittade mig bra och det var bara att sätta dit den. Då var det kanske inte så skönt. Det var ju långt kvar, men det var viktigt och så här i efterhand var det ju otroligt viktigt, sade han.

"Blev straffade"

Dessförinnan hade Martin Karlsson, som fyllde 27 år på finaldagen, gjort 4–3 till Linköping.

Ett mål som han hoppades skulle vara avgörande.

Men Storvreta kom igen – och avgjorde.

– Det kändes som att vi stod och sov vid deras mål. Vi var lite för långt ifrån. Vi låg något steg bort i markeringsspelet. Då blev vi straffade, sade Karlsson.

– Det var så klart tillfälligheter men det hände ett par gånger för mycket.

Karlsson var ändå något glad över att äntligen fått spela den där finalen som han längtat efter. 27-åringen missade förra säsongen avgörande, då Linköping förlorade mot Falun, efter att ha brutit vadbenet i december.

– Det var jäkligt kul ändå, men dagen kunde ha varit bättre, sade Martin Karlsson.