Nyheter Kolumner Sandra Beijer

Sandra Beijer: ”När man väl tar på sig genusglasögonen känner man ilska”

Sandra Beijer börjar som kolumnist på Metro.
Sandra Beijer börjar som kolumnist på Metro.

Känslor, kärlek som skaver och genusfrågor. Ofta med en skönlitterär prägel på språket. Det lovar Metros nya kolumnist Sandra Beijer, 30, att bjuda läsarna på.

Sandra Beijer, 30, är kanske mest känd för sin blogg ”Niotillfem”, men har även bland annat släppt en roman om den första kärleken och designat en egen kollektion för JC. Nu börjar hon som ny kolumnist på Metro samt som bloggare på Metro Mode.

– Det är jätteroligt, verkligen. Det känns skönt att hålla i gång skrivandet eftersom jag fasktisk måste leverera en text varannan vecka. Men jag är också nervös över att skrivkrampen ska komma smygande, säger hon.

Sanda gillar att skriva om saker som hänt henne, saker som känns och saker hon funderar på. Ofta som för stunden skaver i henne.
– Jag tycker att det är ganska skönt att utgå från sig själv och skapa idén därefter. Jag skriver gärna om förvirringen som ofta uppstår kring tonåren. Och om kärlek. Kanske framförallt den slags kärlek som skaver.

Det som troligtvis kommer att skilja Sandras kolumner från andras är hennes egna ton, menar hon. Bland annat gillar hon att behandla sina kolumner som om de vore små mininoveller, vilket gör dem lite mer skönlitterärära. Och så försöker hon, oavsett ämne, alltid ha ett genustänk i sina texter.

– Jag kan känna att när man väl tagit på sig sina genusglasögon och börjat analysera värden utifrån dem så känner man ganska mycket ilska. Då är det viktigt att förvalta ilskan så att den inte leder till en uppgivenhet, säger hon.

 Vad är skillnaden mellan blogg-Sandra och kolumn-Sandra?
– I en mer löpande text, som i en kolumn, är jag så klart mer omsorgsfull kring mina meningar. Jag ser bloggen mer som en dagbok. Då behöver man inte bry sig om en meningsbyggnad. Här kommer jag att behandla språket på ett helt annat sätt.

►KOLUMN: ”Jag vill hellre skriva än att dricka burköl på ett tak i Brooklyn