Nyheter Toppnyheter Ekonomi

Saudiska kvinnor som utmanar gränser

Munirah al-Dakhil var en av de första kvinnorna med teknisk bakgrund som anställdes på Ericsson i Riyad i Saudiarabien. Det var 2009, i dag är hon personalchef.
Munirah al-Dakhil var en av de första kvinnorna med teknisk bakgrund som anställdes på Ericsson i Riyad i Saudiarabien. Det var 2009, i dag är hon personalchef.

Smarta och välutbildade med bra jobb på Ericsson.Samtidigt tvingas de ha manlig förmyndare, bära abaya och anpassa sig till traditioner och religion.Möt några unga, saudiska kvinnor som flyttar gränser.

Munirah al-Dakhil och Aisha al-Buraih sticker ut. I stället för den fotsida svarta abayan som alla kvinnor bär i Saudiarabien har Munirah en grön och Aisha en blå, lång särk. Huvudduken har de låtit kana ner så att en bit av håret syns. I den strängt religiösa huvudstaden Riyad är detta klädval en medveten utmaning.

Men de utmanar också på andra vis. Genom att välja en teknisk universitetsutbildning tog de sig in i en manlig domän och nu är de två av totalt 19 kvinnor bland Ericssons runt 1 000 anställda i Riyad.

Upp till bevis

Tillsammans med Munirah var Huda Bin Sadiq en av de första kvinnorna med teknisk utbildning som Ericsson anställde i Saudiarabien. Det var 2009.

– Männen ifrågasatte mina kvalifikationer, det var svårt att bli accepterad och väldigt jobbigt i början, säger Huda.

– Jag var hela tiden tvungen att bevisa att jag klarade jobbet. Jag jobbade alltid över och erbjöd mig att göra tråkiga arbetsuppgifter, säger Munirah, som i dag jobbar som personalchef.

Huda är IT-arkitekt och hennes jobb är att lyssna av kundernas behov och designa IT-lösningar utifrån deras krav. Problemet för Huda är att hon oftast inte tillåts vara med på viktiga kundmöten. Orsaken är att hon är kvinna och kunderna män. I Saudiarabien är arbetslivet strikt uppdelat mellan kvinnor och män.

I stället får hon får vara med på telefon när hennes grupp träffar kunder.

– Jag måste verkligen koncentrera mig för att kunna hänga med i diskussionerna, när jag inte ser och hör riktigt. Det är så frustrerande, säger hon.

Egen chaufför

Alla kvinnor som TT träffar på Ericssons moderna kontor i Riyad berättar om liknande svårigheter. Ändå säger de flera gånger att de är privilegierade, till exempel har de råd med bil och anställd chaufför så att de kan ta sig till jobbet. Det är annars ett stort problem för saudiska kvinnor. Eftersom de är förbjudna att köra bil, är de beroende av att någon kör dem.

– Om du jobbar i handeln, där lönerna inte är så höga, går halva lönen till att bara ta sig till jobbet, säger Munirah.

I genomsnitt går en tredjedel av saudiska kvinnors lön till transporter. Vissa företag ordnar med resor till och från jobbet med minibuss, andra har avtal med Uber. Men kvinnorna på Ericsson hoppas att tunnelbanan som just nu byggs i Riyad ska bli ett lyft, med särskilda kvinno- och familjevagnar.

Munirah, som bott flera år i London, märker hur kvinnors situation sakta förändrats sedan hon flyttade tillbaka 2008. Till exempel finns det nu fler jobb att söka och en del företag låter män och kvinnor mötas på jobbet. Men en sak har inte förändrats. Fortfarande måste alla saudiska kvinnor ha en manlig förmyndare, även dessa välutbildade kvinnor med ansvarsfulla jobb.

– Det är absurt att läkare och professorer måste be om lov för att ansöka om pass eller resa utomlands, ibland av sin son! säger Huda.

Social protest

Tidigare i höstas startade ett upprop på sociala medier för att förmå kung Salman att skrota förmyndarlagen. Protesten gick under namnet #IAmMyOwnGuardian och samlade tusentals namnunderskrifter. Men motståndet mot att förändra reglerna är stort, både bland religiösa ledare och traditionella familjer.

Lagen innebär att vuxna kvinnor måste ha sin förmyndares tillstånd för att kunna göra vardagliga saker som att resa eller få viss vård. Kvinnorna på Ericsson betonar att lagen inte har något med islam att göra, vilket de tycker bevisas av att reglerna inte alltid har funnits i Saudiarabien.

– Personligen har jag aldrig haft några problem med detta, men det finns många kvinnor som kämpar och har det väldigt jobbigt, säger Munirah.

– Det beror helt på vem som är din förmyndare, säger Aisha.

Under abayan

Precis som på andra saudiska arbetsplatser finns en särskild kvinnoavdelning på Ericsson. Där sitter de 19 kvinnorna tillsammans, oavsett vad de har för arbetsuppgifter. Så fort vi kommit innanför dörren till denna avskärmade zon drar de abayorna över huvudet, och sjalar och niqaber, som bara har en smal springa för ögonen, åker av.

Under har de toppar, tajta byxor och moderiktiga kläder. Nu blir det begripligt vem det är som köper alla de kläder som det skyltas med i Riyads många gallerior, trots att både kunder och personal går klädda i svarta abayor.

– Riyadbor är väldigt modemedvetna, konstaterar Aisha.

Maria Davidsson /TT
I dag jobbar 19 kvinnor på Ericsson i Riyad i Saudiarabien, flera av dem med chefsposter. Eman al-Nunu, Huda Bin Sadiq, Maram al-Zmami, Aisha al-Buraih och Munirah al-Dakhil är några av dem.
Maria Davidsson /TT
Aisha al-Buraih anställdes på Ericsson i Saudiarabien för sin IT-kompetens, i dag arbetar hon med kommunikation.