Nöje Nyheter

Sebbe Staxx: Svårast var att skriva om mitt missbruk

Sebastian ”Sebbe Staxx” Stakset är rapparen som levt hand i hand med ­döden. Nu berättar han om sitt liv i en ny bok.

Gustav Gräll
Sebastian Stakset och hans rapgrupp Kartellen har flera gånger blivit bojkottade av arrangörer 
i olika städer på grund av sina provokativa texter. ”Jag ser det som ett kvitto på att vi gör rätt. Sanningen svider och folk som inte vill höra den motarbetar den.”

”Gud ger mig sinnesro att inse skillnaden/ hur många gånger har jag försökt kicka den? Varje gång jag rest mig upp efter slickat såren/står nån liten fitta där och viftar med påsen.” 

Texten kommer från låten ”Återfall”, och är enligt Sebastian Stakset själv det bästa han har skrivit. Kartellen-medlemmen, som nu är aktuell med självbiografin ”Sebbe Staxx – musiken, brotten, beroendet”, har hämtat textraden direkt från sitt eget liv. För fyra år sedan gick han i ­behandling och blev, efter många år som beroende av kokain och alkohol, drogfri. Men så fastnade tanken på att smaka, prova bara lite. Det dröjde inte länge förrän Sebastian Stakset återigen var fast i kokain­ets klor – och skrev textraden om knarkets frestelser.

– Det var förlösande men jobbigt att outa mitt beroende i den där låten. Skuld­en och skammen över alla de människor jag har skadat och bristen på förlåtelse till mig själv för mina handlingar ledde mig gång på gång tillbaka till beroendet. Därför behövde jag pränta ner min paranoia i musik­form.

Trots att Sebastian Stakset bara är 29 år kändes det nödvändigt att sammanfatta sitt liv mellan två pärmar, bland annat för att hindra andra unga att följa i hans fotspår.

– Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och ge människor en sann bild av min verklighet: underklassens Sverige. 

LÄS MER: Hårda hot mot Jimmie Åkesson i ny låt

Skolåren var svåra. Sebastian kände inte att han passade in någonstans och blev mobbad av såväl elever som lärare på skolan söder om Stockholm. Han började snatta och röka hasch och var bara 19 år när han dömdes för grov misshandel och satt fem månader med besöksförbud i en cell i Täbyhäktet, följt av ett straff på tre år i fängelse. 

Under sitt fängelsestraff började han diskutera musik med Anders ”Aje” Berntsson, som skulle komma att bli en av de första medlemmarna i Kartellen. Gruppen grundades av Leo ”Kinesen” Carmona in­ifrån ett fängelse i Åbo. ”Kinesen”, som satt av ett livstidsstraff för anstiftan till mord, ansåg att många av hans fängelsevänner längtade efter att berätta om sina kriminella liv i musikform.

– Jag hittade mitt uttryck för min frustra­tion i rapmusiken. Jag ville bara skrika ”fuck you” till hela världen och Kartellen blev det perfekta forumet för mig att göra det i. Jag märkte att det fanns gott om människor som identifierade sig i det vi stod för. Vi blev en megafon för de som var längst ner på samhällsstegen.

►LÄS MER: Sebbe Staxx om kyrkans avhopp

Det har lett till rabalder, inte bara för medlemmen Sebastian Stakset, som på olika anstalter, festivaler och politiska möten har förbjudits att ut­öva sin provokativa musik. För honom har det dessutom varit en omtumlande resa att riva upp gamla minnen. I boken avhandlar han mobbingen i barndomen, straffen och kraschade förhållanden.

– Att berätta min historia öppnade saker inom mig som jag har blockerat i mer än ett decennium. Det svåraste var att skriva om mitt missbruk och att jag gång på gång sårade alla jag älskade.

För Sebastian Stakset var döden vardag under en lång period. Två dussin av hans vänner har dött, bland annat av överdoser.

– Sådana saker har gjort mig väldigt avstängd under en stor del av mitt liv, det har varit nödvändigt för att orka. I dag tillåter jag mig själv att vara ledsen om någon går bort.

I dag säger Sebastian Stakset att han har tagit avstånd från mycket i sitt tidigare liv. 

Förra året blev han frälst och bytte baren mot bibelskolan.

– Sverige behöver Jesus, alltså mer kärlek och förståelse.  Jag har själv blivit en ny människa tack vare min tro. 

►LÄS MER: Bekräftat: Peace & Love backar


När han tittar tillbaka på sin tid som kriminell skulle han inte vilja vara utan den.

– Allt som händer, sker av en anledning. Varje steg man tar, både de positiva och de negativa, har i slutändan lett mig till den väg jag vandrar i dag.

Sebastians bakgrund hyser mycket hat mot poliser och vakter. Frågan är ständigt aktuell, inte minst i dag med tanke på hur ordningsvakter behandlade två barn på ­Malmö Centralstation nyligen.

– Vakter och poliser är nödvändiga samhällsinstanser, men många bär på onödig ondska. De skulle behöva bemöta männi­skor utifrån en mänsklig position i stället för en maktposition.

Sebastian Stakset tror att många av hans egna brott och felsteg hade kunnat förhindras om han själv hade blivit omhändertagen och sedd när han började fara illa i tioårsåldern, på grund av mobbingen och utanförskapet.

►LÄS MER: Kampen är en del av vardagen

– Det hade kanske förhindrat mig att identi­fiera mig i ett liv i utanförskap, sparat skatte­betal­arna mångmiljon belopp och mig ett liv i misär. Det hade utan tvekan varit en win win-situation.

Att berätta sin trasiga historia riskerar att såra. Vilket Sebastian Stakset är smärtsamt medveten om.

– Det värsta är att min mamma ska läsa om hur väck jag har varit. Det gör ont. Men hon kan i alla fall se att jag har blivit en bättre människa i dag och att jag lyckades förvandla hopplöshet till hopp. Jag hoppas att uppföljaren blir en ljusare berättelse.