Kolumner

Segregation måste inte vara dåligt

Kvarteret betraktades som slum. Bostäderna var enkla och saknade många av de moderna bekvämligheter som fanns i husen i de mer välmående delarna av staden. Men de fylldes snart av nykomna invandrare som inte hade råd att bo någon annanstans. Och det var ju ändå där de flesta landsmännen levde.

Stadsdelen hette Swedetown och uppstod i Chicago i slutet av 1800-talet då staden var hem för fler svenskar än Göteborg. Men invandrarna etablerade sig snabbt i det amerikanska samhället och flyttade till bättre områden, samtidigt som mer nyanlända italienare förvandlade kvarteret till Little Sicily.

Swedetown var ett typiskt uttryck för segregation, något som ofta uppfattas som enbart negativt. Vi tänker på Sydafrikas apartheid och den offentligt sanktionerade rasismen i den amerikanska södern. Det var mot denna bakgrund som Dagens Nyheter i veckan slog upp stort att segregationen i Sverige ökat de senaste 20 åren.

Tidningen skriver att rika områden blir allt rikare och andelen personer med utländsk bakgrund ökar i de redan invandrartäta stadsdelarna. Det är inte så konstigt. Samtidigt som Sverige har upplevt två decennier av hög standardökning har vi tagit emot stora mängder människor från länder med betydligt lägre levnadsstandard. Vi håller på att importera en underklass med etniska förtecken.

Men segregation behöver inte vara dåligt, tvärtom. Att leva, umgås och arbeta med landsmän kan upplevas som tryggt samtidigt som man får en brygga in i majoritetssamhället. Så har etniska enklaver fungerat i de flesta invandringsländer. För Sven och Lisa var livet i Chicagos i svenskkvarter runt förra sekelskiftet långt bättre än i Sverige, och de tog sig snabbt därifrån.

Det viktiga är att segregationen inte består, utan att människor till slut på allvar lyckas komma in i det svenska samhället. Tyvärr gör höga ingångslöner, skatter och bidrag att det finns få jobb i Sverige för den som inte har så hög utbildning eller inte behärskar språket. Eftersom en person inte får svensk kompetens så fort hen passerar gränsen är alltför många olönsamma att anställa. Det leder till att en för stor andel nyanlända aldrig kan börja klättra och flytta från dessa områden. I stället blir de kvar, inte bara i decennium efter decennium utan också i generation efter generation.

I dag bor det inte tiotusentals svenskättlingar i slummen i Chicago, utan det amerikanska samhället har sugit upp dem. Tänk om Sverige kunde fungera på ett liknande sätt. Vi behöver inte bli som 1800-talets USA, utan det räcker med rätt små förändringar i regelverket. Det kräver dock att vi accepterar större inkomstskillnader. Men det är bättre att det finns en brant trappa än ingen alls, och våra motsvarigheter till dåtidens Swedetowns kan vara viktiga som första trappsteg.

+ Margot Wallström, för att hon inte var villig att offra mänskliga rättigheter i Saudiarabien för att kunna sälja vapen till den blodtörstiga teokratin.

- Margot Wallström, Sveriges förmodligen mest överskattade politiker. Inte för att hon har fel i sak, utan för att hennes inkompetens avslöjas gång på gång.