Kolumner Metrojobb

Sexism sitter inte i väggarna

”Det sitter i väggarna, jag får lära mig att stå ut eller sluta.” Min kompis lät uppgiven när hon berättade om den hårda stämningen och mobbningstendenserna på jobbet. Hon hade en känsla inför situationen som är vanlig på illa fungerande arbetsplatser – att saker inte går att göra så mycket åt. Men så är det faktiskt inte. Tvärtom.

Ett problem i synen på organisationer är att vi på ett nästan religiöst vis mystifierar grupper och hur vi fungerar i samspel med andra. Ta en sådan sak som företagskultur. Det går självklart inte att göra mycket åt den om den ses som något ogreppbart, något lite mystiskt som ramlat ner från himlen och ”sitter i väggarna”.

För den som vill se förändring är det bättre att istället ta avstamp i vad forskningen säger om hur vi fungerar i organisationer. I det här fallet betyder det att tänka på företagskulturen som summan av beteenden som över tid uppmuntrats och inte. Att den insikten behövs för kulturförändring är också något jag sett i arbetslivet och hos klienter.

Som på den arbetsplats där sexistiska tendenser förekommit i decennier, allt från tafsande på julfester till rent sabotage mot kvinnliga chefer. Efter år av sporadiska halvmesyrer tog ledningen tag i saken på allvar och kopplade all form av sexism till tydliga och omedelbara konsekvenser – en formell varning från arbetsgivaren. Resultatet blev att den sortens beteenden upphörde inom några veckor, och företagskulturen blev plötsligt en annan och bättre.

Alltså: Förekommer sexism och andra antisociala beteenden så beror det på att personer som får en kick eller ryggdunk av det kommer undan med det. Inte på att ”det bara är så”. Verkligheten kan vara komplicerad och det är lätt att bli hemmablind när den egna organisationen inte fungerar som den ska. Inte minst om de största problemen ligger hos chefen själv. Men effektiva ledare har ett ansvar för och möjlighet att förstärka och försvaga det de vill se mer och mindre av i sin företagskultur. Inget sitter i väggarna.