Metro Debatt

Självklart finns det en svensk kultur

Att påstå att det inte finns någon inhemsk svensk kultur är ett hån. Den svenska kulturen består av en rad traditioner och sedvänjor som vi borde värna för att Sverige ska vara ett bra land även i framtiden, skriver David Lindén, historiker.

Det är rent ut sagt ett hån att likt chefen för myndigheten Forum för levande historia, Ingrid Lomfors, påstå att det inte finns någon inhemsk svensk kultur. Att hon dessutom gjorde det på konferensen Sverige tillsammans, som ska belysa integration och välkomnande, gör uttalandet ännu värre. För det är ett hån mot alla gamla och nya svenskar. Om påståendet skulle stämma skulle det ju inte behövas någon integration och det skulle definitivt inte vara svårt att ta sig in i det svenska samhället eller på den svenska arbetsmarknaden. Om man emellertid ska tolka Lomfors välvilligt finns det fog för vad hon säger.

► LÄS MER: "Till alla ivriga SD:are – Det finns ingen traditionell svensk kultur"

Det finns nämligen ingen nedärvd kulturell essens som vissa vill göra gällande.

Däremot finns en rad traditioner och sedvänjor som garanterat kan klassas som svenska och som vi bör värna för att Sverige också fortsättningsvis ska vara ett bra land. Det är också av högsta vikt att man fortsätter att utveckla dessa, för i nuläget ser det ut som om viktiga delar av den inhemska kulturen avskaffas enkom för att göra gott. Sedvänjor och förhållningssätt som man först saknar när de inte längre finns kvar.

En sådan är det lokala självbestämmandet. Kommunernas självständighet gentemot centralmakten går tillbaka till 1571 års kyrkoordning, då det reglerades att socknen skulle ansvara för skolgång och fattigvård. Tanken finns fortfarande kvar i det att kommunerna själva ska få välja hur man genomför centralmaktens direktiv. Anledningen till ursprungstanken handlar också om att Sverige alltid haft en självständig bondeklass. Feodalismen i Sverige var inte särskilt utvecklad i jämförelse med övriga Europa. Men i dag upprepas mantrat om att alla kommuner måste ta ansvar, alternativt att man ska tvinga kommunerna att ta ansvar för flyktingströmmarna.

En i sig lovvärd, men kortsiktig tanke. För vad ska man göra när flyktingströmmarna börjar avta? Ge tillbaka självstyret eller fortsätta att låta centralmakten detaljreglera kommunerna? De flesta som är någorlunda politiskt kunniga vet också att de som får makt sällan vill ge tillbaka den.

Den andra viktiga komponenten i svensk kultur är myndigheternas självständighet. Alltsedan rikskanslern Axel Oxenstierna på 1600-talet har inte kungen – staten – kunnat detaljstyra vad olika myndigheter ska göra eller inte göra. Det håller vi också på att äventyra i dag, då allt fler politiker vill visa sig handlingskraftiga i stället för att kompromissa fram lösningar.

Självfallet måste alla goda krafter gå samman för att hjälpa de flyktingar som kommer till Sverige. Men då krävs det att man även lyssnar på de som tycker olika och möts på halva vägen, samt att man är villig att acceptera en lösning som kanske inte är det egna lagets favorit. För att återigen citera Oxenstierna krävs det den långa sikten och inte röstmaximering.

► LÄS MER: "Svensk kultur är inte hotad"

Slutligen kan man ställa sig en berättigad fråga: om det inte finns någon inhemsk svensk kultur, varför har vi då ett kulturdepartement och en kulturminister?

David Lindén

Historiker