Kolumner Viktor Banke

Skyll inte på Reinfeldt – grunden till dagens asylpolitik lades långt innan

I april sa regeringen att Sverige klarar av 60 000 asylsökande i år. Med 17 dagar kvar av året har 27 616 kommit. De resterande platserna skulle kunna gå till familjemedlemmar som behöver varandra – om vi vill, skriver Viktor Banke.

De senaste veckorna har moderater öppet vänt sig mot partiets tidigare asylpolitik. Först Anna Kinberg Batra som i Aftonbladet förklarade att hon inte vill tillbaka till den gamla politiken. Sedan Reinfeldts före detta statssekreterare Mikael Sandström som i tidningen Kvartal gjorde avbön för den tidigare asylpolitiken, och påstod att det var ”vår skuld och vårt ansvar att migrationspolitiken havererat”. Därefter ångrade sig den förre detta migrationsministern Tobias Billström och den förra finansministern Anders Borg, som båda i efterhand önskat en restriktivare asylpolitik medan de ännu var i regeringsställning.

Ofta får Fredrik Reinfeldt, och Alliansens asylpolitiska uppgörelse med Miljöpartiet 2011, skulden för förra höstens flyktingsituation. Det är fel. Regeringen Reinfeldt ändrade inte asylpolitiken nämnvärt. Grunden till den lagstiftning som gällde hösten 2015 lades tio år tidigare i och med den senaste utlänningslagen, och en ordning med generös asylpolitik hade stöd av såväl socialdemokrater som moderater, långt innan Alliansen var påtänkt.

LÄS MER: Viktor Banke: Vi måste behandla klimatfrågan som en ödesfråga för planeten

Visst hade Alliansen kunnat förändra asylpolitiken och göra Sverige till ett mindre attraktivt land att söka asyl i, men det var ingen som ville det. Och varför skulle man vilja det så länge mottagandet hölls på en nivå man ansåg sig klara av? Många tycks ha glömt att det i Sverige alldeles nyss, senast i september 2015, ansågs som någonting fint att värna öppenhet och ge skydd åt de som behövde det. Att det ännu fanns en stark tro på att det både var rätt och i längden hållbart.

Det är inte denna fina tro som lett oss hit. Den främsta anledningen till förra höstens situation är det syriska kriget och IS framfart i Irak, men också att det blev enklare att sig till Europa. Vi glömmer det ibland, att det finns faktorer vi inte kan påverka, som påverkar oss. Att det finns en värld utanför Fredrik Reinfeldts tal om öppna hjärtan och tjafs om huruvida vi överlevt en systemkollaps eller ej.

Och i samma stund som vi glömmer den andra världen sviker vi den andra världens invånare. Assads offer. IS offer. Förföljda kvinnor i länder bortom Europa. Eller de barnfamiljer vi splittrat med den nya asylpolitiken.

LÄS MER: Viktor Banke: Misstänkliggörandet av människor från andra länder är en lek med elden

Sandström skriver: ”En av de mest hjärtskärande konsekvenserna av det migrationspolitiska haveriet är att familjer splittras. Tyvärr finns ingen väg runt detta problem”.

Men det är ingen naturlag som säger att det inte går att tillåta familjeåterförening i Sverige igen. I april sa migrationsminister Morgan Johansson att Sverige klarar av 60 000 asylsökande i år. Med 17 dagar kvar av året har 27 616 kommit.

Ingen naturlag hindrar oss från att upplåta de resterande platserna till familjemedlemmar som behöver varandra.

+ Snart jul. Jag älskar jul.

– Det saknas poliser till att utreda alla mord i Malmö. Fixa omgående.

LÄS MER: Viktor Banke: De bryter ihop vid tanken på att återvända till ett land de aldrig sett