Metro Debatt

Sluta göra ensamstående föräldrar till offer

Ensam förälder är inte ett tillstånd man kan referera till för att göra politiska poänger, skriver ensamstående mamman och företagaren Kirsten Åkerman.

Privat.

Jag brukar vara noga med att framhålla att jag inte är expert på någonting. Snarare försöker få till det så gott det går i tillvaron. Men ibland, ibland som nu, då jäklar brinner det till i mig. När vårbudgeten läggs fram och vissa politiker står i rutan med huvudet på sned och med gråtmild röst förklarar att dem gör en budget för ensamstående mammor.

Är det någonting jag är expert på så är det att vara ensamstående mamma. I arton år har jag legat i hårdträning och även om jag inte hann bli perfekt innan min fina unge flög ur boet på egna vingar så är jag helt klart en connoisseur på området. Tillvaron som ensamförsörjande förälder går över stock och sten över pantning av vareviga tomburk för att få ihop till månadens toapapper, över strul med förskoleplatser, oro för att aldrig riktigt hinna vara så där härligt närvarande som man vill vara, till galopperande kostnader för grejor man inte riktigt fattar vad det är men som tonåringar inte kan leva utan. Och däremellan finns allt annat härligt, roligt och besvärligt som hade varit så fint att dela med en annan vuxen men som vi inte kan gå in på här.

Den gråtmilda politikern som vill se mig som ett offer för att det passar så bra borde få veta att inte en enda gång har jag i min tråckligaste ensam-vardag gått och trott att mindre tillväxt, sämre förutsättningar för företagen och sämre konkurrenskraft för Sverige i världen skulle gynna mig eller någon annan ensamstående förälder i detta land.

Att högre arbetsgivaravgifter för unga skulle vara för mig och min granne är ju infantilt. Unga ska in i riktiga jobb. Min och alla andras. Riktiga jobb finns till exempel i serviceyrken en perfekt väg in i vuxenlivet. Att avveckla de reformer som genomförts innan vi ens sett resultatet av dem gör varken mig eller andra ensamstående föräldrar som just börjat anställa i sina rut- och rot-företag mindre sårbara. Nu vill jag avslöja en väl dold sanning: Ensamma föräldrar kan också vara företagare som behöver vettiga spelregler på arbetsmarknaden, klokt skattetryck och förutsättningar som gynnar deras verksamheter så att dem kan vara med och anställa och investera precis lika mycket som människor som lever i tvåsamhet. Förbluffande eller hur? Ensamma föräldrar jobbar också i företag som måste kunna konkurrera med företag i Europa och resten av världen.

Det skulle inte förvåna mig om det finns en hel del "ensamma-mamman" som förstår hur en skattesnurra funkar eller för den delen har kläm på den samhällsekonomiska spiralen. Att vara ensam förälder är inte ett vegetativt tillstånd som man kan referera till för att göra politiska poänger.

Ensamstående mammor och pappor: Låna inte ut er till den dunkla retorik som ska rättfärdiga en budget som hämmar jobbtillväxt och lägger en blöt toapappersrulle över Sveriges konkurrenskraft.

Kirsten Åkerman,
Ensamstående mamma och företagare