Nyheter Sverige Kolumner Nina Åkestam

"Sluta skäm ut er, män – ibland har ni helt enkelt fel"

När Rebecca Solnit skrev essän ”Män förklarar saker för mig”, och därmed introducerade begreppet mansplaining, drog människor över hela världen en suck av lättnad. Äntligen fanns ett ord för det där lilla, men ack så irriterande beteendet, när killar oombedda ska berätta om världen.

För mig har det aldrig blivit så tydligt som när jag började doktorera och därmed faktiskt blev expert på ett ämne (stereotyper i reklam, i mitt fall). Varje gång jag skriver om mitt område dyker de upp: männen som förklarar saker för mig.

Graciösa som en flock skenande piggsvin går de till attack och berättar hur det egentligen ligger till. Jag har nog inga källor för det jag påstår, och om jag har det är de nog kontrollerade av staten. Eller PK-vänstern. All svensk forskning är ju det, inklusive den som bedrivs på ett mörkblått lärosäte som Handelshögskolan. Jaha, källorna var amerikanska? Jamen då är de irrelevanta för Sverige. Eller så har jag missuppfattat alltihop. Förresten är mitt forskningsområde helt ointressant, vem bryr sig om reklam egentligen?

LÄS MER: Ta det lugn framtidsföräldrar – vi följer inte råden 

Och så fortsätter det, dag ut och dag in, i mailkorgen, på Facebook och Twitter. För vad spelar det för roll att hundratals doktorer, docenter och professorer på universitet över hela världen har ägnat decennier åt att studera ett område när Robert, 47, har en magkänsla?

På ett sätt blir jag avundsjuk på det där självförtroendet. Tada, här är jag, så begåvad och allmänt förträfflig att jag inte behöver veta något! Mina spekulationer är lika mycket värda som någon annans yrkesmässiga livsverk. Svenska Akademien? Äsch, dom vet väl inget. Nobelpriset i fysik? Langa över det bara, så förklarar jag hur universum hänger ihop.

Samtidigt slår det mig att beteendet på många sätt liknar det barn brukar uppvisa i två-treårsåldern, när de börjar inse att världen kanske inte snurrar runt dem ändå. Det leder till känslomässigt kaos och enorm frustration. I ett försök att behålla jaget intakt försöker barnen med allt de kan komma på för att få sin vilja igenom, hur fel de än har. Lyckligtvis växer de flesta av oss ifrån det och går, om än lite stukade, vidare med våra inte fullt så omnipotenta liv.

LÄS MER: Sluta rasa mot pappafeminister – jämställdhetsfrågan är för viktig 

Att respektera andras kunskap och sina egna begränsningar är alltså inte att vara svag. Det är att vara vuxen. Det kan vara bra att tänka på nästa gång man känner ett starkt behov av att rusa ut och förklara för den där kvinnan på Twitter hur det egentligen ligger till. Det kan faktiskt vara så att hon vet mer än du. Har vassare argument. Det kanske inte ens är en diskussionsfråga, utan helt enkelt så att hon har rätt och du har fel. Och ju snabbare du kan acceptera det, desto mindre pinsamt blir det för alla.

+ Unionen. Så bra med ett fackförbund som tar ojämställdhet i arbetslivet på allvar.

- Arbetslivet. Så dåligt att ojämställdhet fortfarande är en fråga vi ens behöver diskutera.

Mer om Kolumn