Kolumner Johan Norberg

Slutenheten gjorde nästan slut på Nya Zeeland

I måndags kastade jag mig efter viss tvekan ut från Auckland Harbour Bridge. Nu för tiden måste man nämligen göra ett bungyjump för att skrämma upp sig ordentligt i osannolikt natursköna Nya Zeeland. Förr i tiden räckte det att titta på landets ekonomi. 

Allt fler i västvärlden motsätter sig frihandel och globalisering och vill att vi ska skydda våra industrier från den konkurrens och omvandling de medför. De bör ta en titt på den avlånga ö-nationen på andra sidan jordklotet, som fram till mitten av 1980-talet tillämpade en långtgående protektionism. Nya Zeeland skyddade gamla jobb genom subventioner till jordbruk och företag och tullmurar mot konkurrenter.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Adam Smith visade att vi inte behöver gudar och kungar"

Det skulle bli så idylliskt, men problemet var att skydden gjorde företagare och arbetare lata. När de slapp konkurrens producerade de allt sämre till allt högre priser. Jordbrukarna fick bidrag för varje får, så de skaffade allt fler får, som mådde allt sämre på en allt mindre yta per djur. Företag plockade isär japanska tv-apparater och satte sedan ihop dem igen hemma, för att slippa betala tull på införseln. Eftersom tullarna skapade monopolvinster, började staten reglera vinster, löner och priser. Landet blev nästan en planekonomi. Den som ville prenumerera på en engelsk tidning, och därför behövde skicka valuta utomlands, var tvungen att skriva till finansdepartementet och be om tillstånd.

Resultatet var ett sammanbrott. Nya Zeeland, som var världens tredje rikaste land 1960 hade tjugo år senare rasat till artonde plats. När socialdemokraterna fick makten 1984 var pengarna slut, ingen ville låna landet pengar och nästa lån skulle betalas två veckor senare. Finansminister Roger Douglas genomförde därför ett drastiskt reformpaket som på kort tid gjorde rent hus med kontroller, tullar och subventioner. Det var smärtsamt. Många bönder förlorade sina lantbruk och många företag gick under. Massor av människor blev av med jobbet. Men det var också en vändpunkt, där ekonomin började producera det som folket och utlandet ville ha, i stället för det byråkrater betalade för. Jordbrukarna började tänka mer på kvalitet, och där marknaden eller marken passade bättre för kor eller vin så gick de snabbt över till det och tjänade mer. Jordbruksexporten fördubblades och mängder av nya jobb skapades i sektorer som hade framtiden för sig. Det var som ett bungyjump – landet föll så snabbt att de ett tag nästan trodde att de skulle dö, men vände i sista stund och studsade tillbaka.

► LÄS MER: Johan Norberg: "IS vill splittra oss – gå inte i deras fälla"

Det är frestande att sluta sig inne. Många tror att det skulle skydda oss från den ständiga omvandling som tekniken och ekonomin driver fram. Men Nya Zeeland påminner oss om att det förr eller senare leder till betydligt mer brutala och chockartade omvandlingar. 

+ Danstillståndet försvinner. Efter sju sorger och åtta bedrövelser försvinner troligen Sveriges mest pinsamma lag inom kort.

- Omänsklig jakt på medicinsk cannabis. Andreas är ryggmärgsskadad. Det enda som mildrar hans kroniska smärta är cannabis. Därför har han dömts till villkorligt och dagsböter – och till livslång smärta. Det är omänskligt.