Kolumner Göran Greider

Socialdemokratin är förbannat tråkig

GÖRAN GREIDER: Det var måndag morgon, jag slog på radion och hörde en intervju med Håkan Juholt när han talade om vemod och avsked. Det var vackert det han sa och när intervjun var över tänkte jag att så där förmår ingen ledande politiker tala just nu.

Debatter handlar mest om huruvida någon ska säga något som är åt helvete fel och när det sker – som nu senast med Åsa Romsons nämnande av Auschwitz – brakar kritiken loss. Politik är knappast längre att vilja – politik är att inte säga fel. Politik är att minimera risker och att alltid vara på den säkra sidan.

Under helgen kom opinionssiffror som visade att socialdemokratin ligger på under 26 procent. Man får gå tillbaka till vintern 2012 för att hitta sämre siffror, och det var mot slutet av Juholts korta och tumultariska tid som s-ledare. Att socialdemokratin nu ligger så lågt beror i hög grad på att sittande rödgröna regering fortfarande regerar på den snåla budget som Alliansen la i höstas; först till hösten kommer Löfvenregeringen att regera på en egen budget.

Men fallet i opinionen beror inte bara på det utan på något mycket värre: Att socialdemokratin inte längre håller sig med en annan syn på ekonomisk politik än vad borgerligheten gör.

När S och M i valrörelsen stred som hårdast var det egentligen ganska små saker de bråkade så intensivt om. Båda partierna skrev under på idén att det viktigaste av allt är sunda statsfinanser. Varje reform måste betalas krona för krona. I praktiken innebär det att riktigt stora och långsiktiga investeringar i allt från välfärd till järnvägar omöjliggörs.

Och det här är en europeisk sjuka bland socialdemokrater: De vågar för litet och framförallt vågar de inte utmana den rådande synen på ekonomisk politik. För en dryg vecka sedan nästan kraschade Labour i det brittiska valet.

Jag tror att huvudförklaringen till det var att Ed Miliband inte vågade erbjuda något riktigt alternativ till de konservativa. Reformerna man kom med var små. De skulle betalas krona för krona. Och folk kände på sig att Labour inte ville ha ett annat samhälle.

För att uttrycka det enkelt: svensk och europeisk socialdemokrati behöver ta ett kliv till vänster, för att kunna tala om och genomföra verkliga reformer för ökad social jämlikhet och för att gjuta nytt liv i den politiska debatten. När den debatten dör bort lämnas energin över till Europas högerextrema krafter.

Håkan Juholt hade en ny energi. Som bäst låg S under hans tid på 37 procent. Hans tal chockade borgerligheten. Han föll på eget slarv, interna strider och mediedrev. Men hans frimodighet är det som socialdemokratin i dag skulle behöva. Europeisk socialdemokrati är rädd för att säga fel. Ja, den är helt enkelt förbannat tråkig.

+ Roligt att se Ebba Witt-Brattström härja i kulturspalterna. Hon är arg och lysande.

- Katten fräser för att regn och kyla råder i mitten av maj.