Metro Debatt

Socialistiska psykologer: Svenska domare är okunniga om psykologi

En 27-åring frias från våldtäkt på en 13-årig flicka eftersom domstolen tyckte att 13-åringen var "välutvecklad". Det är ett i raden av exempel på hur domar påverkas av normer och attityder snarare än psykologisk vetenskap, skriver föreningen Socialistiska psykologer.

Nyligen friades en 27-årig man från våldtäkt på en 13-årig flicka, bland annat för att rätten ansåg att flickan var "välutvecklad". Friandet visar på hur okunskap, attityder och normer kring brottsoffers beteende påverkar domstolsbesluten.

När våldtäktsdomar har kritiserats de senaste åren har ett vanligt motargument varit att kritiker inte förstår komplexiteten i domarna. Det är inte ett giltigt argument. Lagar förväntas vara neutrala, men lagen måste tolkas. Domares och nämndemäns medvetna och omedvetna uppfattningar kommer därför oundvikligen att styra de beslut som fattas. De senaste årens våldtäktsdomar visar på en allvarligt bristande kunskap om hur människor reagerar på övergrepp.

Kunskapen om psykologi, både när det gäller gärningsmannens och brottsoffrets beteende, vilar i dagens domstolar inte på psykologisk vetenskap utan på felaktiga föreställningar och värderingar.

Detta blir tydligt när en läser ett antal av de senaste årens omtalade domar. De visar hur svenskt rättsväsende tycks leva med en föreställning om att: 1) kvinnor och barn ljuger om sexuella övergrepp, den anklagade mannen är den som är utsatt, och 2) ingen handling kan sägas vara en våldtäkt så länge mannen tänkte att han inte våldtog. Med dessa två grundantaganden är det tydligt att våldtäktsoffret i Sverige saknar rättssäkert skydd och prövning.

Ett bevis för detta är den 27-årige man som friades i två instanser på åtalspunkten våldtäkt mot barn. Rätten tittade på flickans kropp och fastslog att den var så välutvecklad att rätten ansåg att flickan mycket väl hade kunnat vara 16-17 år. Även mannen kunde därför rimligtvis ha trott detta och kunde därför inte hållas ansvarig. Utifrån ett barnperspektiv blir detta mycket osmakligt då det indirekt betyder att barns rätt till skydd tillåts variera utifrån pubertal utveckling. Även flickans trovärdighet ifrågasattes eftersom hon inte kunnat uppge om det var på onsdagen eller torsdagen hon blivit våldtagen, och eftersom hon självmant återvänt till lägenheten.

En svensk forskningsartikel (Leander, 2010) visar att barn, tvärtemot vad många tror, sällan berättar om de sexuella övergrepp de utsatts för förrän resurser lagts ned på att bygga upp förtroende. Studien visar även att barnen inte berättar om sexuella övergrepp initialt trots att det finns objektiva bevis för att sådana skett i form av film eller foto. Vidare visar forskning att den typen av känslomässiga och detaljerade berättelser som domstolar ofta kräver för att offret skall verka trovärdigt inte alltid stämmer överens med verkligheten. Barn och vuxna kan ofta ha svårt att berätta om detaljer och kan undvika triggande minnen på grund av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Det är svårt att tänka sig ett fall av fildelning där den misstänkte skulle frias för att hemsidan hen laddade ner ifrån verkade laglig och hade snygg layout. Ser vi till brott som har konsekvenser för offret som är jämförbara med våldtäkt så får vi titta på exempelvis grov misshandel, kidnappning eller tortyr, då offren precis som i våldtäktsfall kan komma att bli traumatiserade för resten av livet.

Vi kräver därför att Sverige tar sitt ansvar och ser till att kunskapen om sexualbrott, konsekvenser av trauma, barnpsykologi och normer omedelbart prioriteras i det svenska polis- och rättväsendet.

Hedda Skyllbäck

Erik Diffner

Per Besev

Mattias Norlinder

Socialistiska psykologer

LÄS MER: Socialister är okunniga om gällande rätt