Kolumner Göran Greider

Solidariteten med flyktingar är det viktigaste som hänt på årtionder

Statsminister Stefan Löfven gjorde ett starkt och samlat intryck när han på måndagsmorgonen höll presskonferens om flyktingkrisen. Han ställer krav på EU att ansvaret för flyktingmottagandet fördelas jämnare och vill att alla svenska kommuner också ska ta sitt ansvar. Flera av de rikaste svenska kommunerna lyfter ju knappt ett finger för att bidra. Tillsammans med Tyskland kan Sverige nu faktiskt spela en avgörande roll för att få övriga EU-länder att ta emot fler flyktingar. Europa har femhundra miljoner invånare och att ta emot en miljon människor är ingen oöverstiglig uppgift. Löfven tog liknelsen med en ö där det bor femhundra invånare ­– då finns det plats för en till, och naturligtvis ännu fler.

Världen bevittnar nu den värsta flyktingkrisen på mer än ett halvsekel och ingenting tyder på att den kommer att mildras de närmaste åren. Stora delar av Mellanöstern är i grunden destabiliserade sedan den amerikanska invasionen 2003, då det irakiska samhället bröt samman och till slut födde det monster som kallar sig Islamiska staten. Stormakter som USA och Ryssland har tillsammans med regionala stormakter som Saudiarabien och Turkiet bidragit till att stora delar av regionen helt enkelt kollapsat. Människor flyr för sina liv från sönderbombade städer.

Ändå är det bara en bråkdel av alla flyende som söker sig till Europa ­– den överväldigande majoriteten är på flykt i sina egna, oftast fattiga länder, eller har begett sig till grannländer med långt sämre resurser än EU-länderna. FN:s resurser räcker inte längre för att hantera den allt värre situationen i flyktinglägren.

Det är en verkligt global kris som nu pågår, nästan ett slags folkvandringsepok. På längre sikt väntar sannolikt också nya vågor av klimatflyktingar.

Det tragiska är att denna globala flyktingkris sammanfaller med en era då den sociala ojämlikheten ökat starkt i den rika västvärlden. Högerextrema rörelser har trätt fram som utnämner invandrare och flyktingar till syndabockar för den sociala krisen i de rika länderna. I samhällen där ojämlikheten ökar blir spänningarna större och generositeten mindre. Om Sverige och Europa på sikt ska kunna hantera flyktingkrisen krävs det att samhällena på sikt också blir mycket mer jämlika – då blir det "vi" som vill hjälpa mycket starkare.

Global kris ­– ja. Men också ett läge där världshistoria till slut faktiskt kan skrivas. Ur denna kris måste till slut en starkare jämlikhetstanke kliva fram, ett mer solidariskt EU och inte minst ett starkare FN. Att så många människor i Europa den senaste veckan visat sin solidaritet med flyktingarna kan vara det viktigaste som inträffat på årtionden.

+ Ser ut som om Jeremy Corbyn kan bli ny Labourledare i Storbritannien. Etablissemanget skär tänder. Jag gläds.

- Trädgården på väg bli en plats för vemodiga tankar över den sommar som gått.