Teknik Nyheter Sverige

Sommaren bråd tid för metallsökare

Metallsökarna har bråda dagar under semesterperioden. Arkivbild
Metallsökarna har bråda dagar under semesterperioden. Arkivbild

Sommar, bad, solkräm – och smycken som plötsligt försvinner i sanden och vattnet. Semestertider är bråda dagar för medlemmarna i Sveriges Metallsökarförening.– Vi får in minst ett par fall i veckan, säger föreningens ordförande Robbin Ask.

Ringar, örhängen, armband och bilnycklar har en sällsynt förmåga att försvinna i badstrandssanden. "Russinfingrar" och sololjesmorda kroppsdelar gör att smycken lätt glider av. Då är metallsökarna beredda att rycka ut.

– Vi har märkt en ökad efterfrågan på vår hjälp. Det är fantastiskt kul att se hur glada folk blir när vi lyckas hitta deras borttappade saker, säger Robbin Ask.

Tillstånd krävs

Det är inte vem som helst som får ta sin metalldetektor och börja söka av stränderna på jakt efter tappade smycken. Ansökan med beskrivning av området som ska sökas av, kartor och syftet med letandet ska lämnas in till Länsstyrelsen. I de flesta fall går handläggningen snabbt.

– Vi kan vara i gång inom ett par dagar. Vår förening har runt 170 medlemmar över hela landet och vi skaffar alla nödvändiga tillstånd. Vi växer stadigt. I snitt kommer det in en ny medlemsansökan i veckan.

Inte sällan hittar metallsökarna också smycken som inte anmälts som borttappade. De lämnas oftast till polisen om inte ägarna kan spåras via graveringen.

– Många kanske väljer att inte vara uppkopplade under semestern och anmäler sin tappade ring först när man är tillbaka på jobbet. Vi hade ett fall i Tylösand där en person tog kontakt med oss och beskrev en ring som var borttappad. Då visade det sig att vi precis hade hittat den, säger Robbin Ask.

Tar tio procent

Själv har han hittat ett tiotal smycken under de senaste åren. Ett fall handlade om en mamma som just lämnat sina barn på förskolan och som när hon skulle ta barnvagnen plötsligt upptäckte att ringarna var borta.

– Hon visst ganska väl i vilken backe längs vägen det kunde ha hänt. Det tog en vecka att skaffa nödvändigt tillstånd att leta men då hittade vi också ringarna som studsat av vägen och hamnat i lite växtlighet vid dikeskanten, säger Robbin Ask.

För sitt jobb tar medlemmarna oftast tio procent av värdet på det upphittade föremålet. Det motsvarar hittelönen om sakerna lämnats till polisen.

– Vi informerar alltid om villkoren innan vi börjar leta. Men pengarna är inte det viktigaste för varken dem eller oss. Man blir själv lycklig bara av att se hur lyckliga de blir när vi kan lämna tillbaka deras tappade smycken.