Sport

Sorglig avskedsshow för Jacobsson

Paralympicsskytten Jonas Jacobsson funderar på vilken gren han ska tävla i. Formen är usel i alla fyra, tycker han.
Paralympicsskytten Jonas Jacobsson funderar på vilken gren han ska tävla i. Formen är usel i alla fyra, tycker han.

Han gör sitt tionde raka Paralympics. Det mesta borde vara som vanligt för Jonas Jacobsson, men är det inte. En av hans bästa vänner finns inte med i Rio.– Det saknas någonting, så är det ju, säger skytteikonen inför sin sista föreställning.

Sida vid sida tävlade de i varje Paralympics från 1996 och framåt. Vänskapen växte sig allt starkare och när australiern Ashley Adams, 59 år gammal, omkom i en fyrhjulingsolycka förra året förlorade Jonas Jacobsson en av sina närmaste vänner. I Rio är han saknad.

– Det är tomt utan honom. Vi har ju suttit och hängt varje kväll, i matsalen och så. Ända fram till att vi har gått och lagt oss har vi suttit och snackat och även mellan spelen. Vi hade kontakt flera gånger i månaden året runt, säger Jonas Jacobsson.

"Riktigt uselt"

Den tidigare vännen finns ändå med på ett hörn.

– Jag tog faktiskt med mig lite bilder på honom som jag satte upp i skjuthallen. En ovanför ingången till 50-metershallen och en ovanför ingången till luftgevärshallen. Och sedan bad den australiensiska coachen om att få en bild som han satte upp i deras hus.

Han tänker tillägna de medaljer han tar i Rio till Adams. Problemet är, enligt Jacobsson själv, att det inte lär bli några. Och han försäkrar att det inte bara handlar om klassiskt jacobssonskt rävspel.

– Nej, den här gången är det riktigt uselt. Det har bara inte funkat. Jag har tränat väldigt, väldigt mycket knästående, det är det som inte har funkat alls. Så det har varit ganska nedbrytande. Jag har varit riktigt kass, säger Jacobsson.

– I dag (tisdag) kände jag att jag inte ens ville träna knästående, så då sköt jag liggande i stället. Och då gick det lika kasst.

Bytt bössa

Han säger sig vara så osäker på sin form att han inte vet vilken av de fyra grenarna han ställer upp i – luftgevär 10 meter (liggande och stående) och frigevär (liggande och helmatch) – han har bäst chans i. Och så förbryllad över att inte få det att funka att han har bytt gevär.

Till och med förbundskaptenen Pernilla Svensson medger att det inte ser något vidare ut. Och hon tror inte att det handlar om att Jacobsson mörkar formen.

– Han är ruskigt bra på att göra det i sådana fall, ska jag be att få tala om. För det ser allt annat än bra ut, säger Pernilla Svensson.

30 Paralympicsmedaljer

Medalj eller inte. Paralympics i Rio markerar slutet på en av svensk idrotts mest imponerande karriärer. Den började i Arnhem 1980 och såhär 17 guld och totalt 30 medaljer i Paralympics senare, är det om några dagar dags att lägga bössan på hyllan.

Medan den brasilianska paratruppen några meter bort håller en högljudd, sambagungande välkomstceremoni, konstaterar Jacobsson att tomheten nog inte blir så stor efter Paralympics.

– Man åker buss tidigt på morgonen, man sitter i en matsal som låter ungefär så här, man bor i ganska spartanska lägenheter ... njae, jag har gjort det här ett tag nu, säger Jonas Jacobsson.