Metro Debatt

Stefan Löfven borde vara mer som Angela Merkel

Treåriga Alans tragiska död har blivit startskottet för en våg av medlidande runt om i Europa. Men det får inte stanna där – nu måste vi agera för att hjälpa. Vår statsminister kan börja med att följa Merkels exempel och visa handlingskraft, skriver Oliver Rosengren, förbundsstyrelseledamot i MUF.

Europa tystnade när tidning efter tidning visade hur treåriga Alan spolas upp på en turkisk strand i sina prydliga små gympaskor. Ett av tusentals barn som dött på Medelhavet för ett liv värt att leva. Medlidandet gnager i oss. Men nu behövs beslutsamhet och handlingskraft, annars har vi inte gjort någon skillnad för de som flyr.

Europeiska unionen är född ur spillrorna av krig. Vi har byggt vår europeiska gemenskap på idén om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. På övertygelsen om att vi blir starkare tillsammans och att utbyte av influenser, varor och människor bygger en bättre framtid. Trots det möter vi människor som flyr från krig med taggtråd och vapen. Europas anständighet står på spel.

Vi är onekligen i en svår tid. Människor flyr från krig och förtryck i hopp om frihet och trygghet i Europa. Detta sker samtidigt som världsekonomin försöker komma tillbaka efter krisen. För en liten öppen ekonomi som den svenska innebär läget omfattande utmaningar.

Under sommaren har samhällsdebatten polariserats. Den politiska debatten har blivit allt mer inåtvänd. Det har blivit vanligare att fråga hur människor ska anpassas till samhället, än hur samhället ska anpassa sig till människorna. Vi talar allt oftare om hotet än möjligheterna i omvärlden. Det är dags för en renässans för framtidstron.

Politiken får inte vara naiv eller handfallen i detta allvarliga läge. Men vi får inte heller försätta oss i ett läge där vi slutar tala om vart vårt samhälle ska ta vägen. Varje enskilt framtidsförslag är givetvis futtigt i jämförelse med de akuta utmaningarna, men tillsammans utgör de olika förslagen grunden för ett samhälle som kan säkra en bättre framtid för alla människor.

Stefan Löfven lämnar oss utan svar på de frågor som ställs. Hur ska vi stoppa fler barn från att möta Alans öde? Hur ska vi få fler länder att ta mer ansvar? Hur ska vi få kustbevakningen på Medelhavet att möta människor i trasiga gummibåtar med värme, istället för stängda dörrar? Nya besked lyste med sin frånvaro såväl på söndagens tal på Medborgarplatsen som på måndagens presskonferens. När röster för utökade flyktingkvoter höjs, svarar Stefan Löfven med viktiga, men gamla, förslag om att fler länder ska ta sitt ansvar. Dagar som dessa blir saknaden efter Reinfeldt särskilt stor.

Ledare behöver ingjuta hopp och förtroende i svåra tider. Angela Merkel har varit ledaren Europa behöver. När Europas andra ledare antingen byggt murar eller varit tysta har hon visat på handlingskraft och tydlighet. När främlingsfientliga krafter demonstrerade mot asylsökande i Heidenau svarade förbundskanslern att det inte finns någon tolerans för de som inte är redo att hjälpa, att av lagliga och humanitära skäl är hjälp vår plikt. När Alan spolades upp på stranden konstaterade hon att om EU kunde rädda bankerna, så kan vi rädda flyktingarna.

Vi behöver ett handlingskraftigt ledarskap som tar ansvar för att stoppa den humanitära katastrofen som utspelar sig framför våra ögon. Ingenting kan göra Alans död mindre fruktansvärd, men vi kan välja att göra den till början på en höst som är varmare än den sommar vi lämnar bakom oss. Nu är tid för solidaritet, inte slutenhet.

Oliver Rosengren

Förbundsstyrelseledamot, Moderata ungdomsförbundet