Sport

Stjärnskottet har Rio i sikte

Ibland går det undan.Fråga Emilie Nyreröd.Inte ens hennes egen sport hänger med. Utmärkelsen som "Morgondagens stjärna" känns redan passé.

Allt är förstås relativt. 28-åringen har helt klart vad som krävs för att ta de sista svåra kliven och nå den lilla exklusiva skara som ryms i benämningen "världseliten i dressyr". Det var väl det juryn fastnade för när den prisade henne på Ryttargalan i Stockholm för några dagar sedan.

Där är hon inte än, bland de främsta.

Men med svenska mått mätt är hon redan en dagens stjärna. På mindre än ett år har Emilie Nyreröd etablerat sig i landslaget, debuterat i EM och i mitten av oktober åkte hon och 16-årige valacken Miata till Odense. Premiär i världscupen för båda.

Och det gick?

Hur bra som helst. Fyra i såväl Grand Prix som i Grand Prix kür.

"Början bli van"

– Jag har tänkt hela våren och sommaren att det ska vända, men än så länge har det inte gjort det. Nu börjar man bli van vid att det går bra och jag hoppas att det fortsätter så under helgen. Skulle det inte göra det är jag ändå supernöjd med året, säger hon inför världscupen i Friends Arena.

Men att hon skulle vara en stjärna har Emilie Nyreröd fortfarande svårt att ta till sig, även om hon så smått börjar inse att andra plötsligt lägger märke till henne. Som den där flickan som rörde sig i närheten av henne när hon gick omkring inne på arenan.

– Det var en tjej som stod och viskade bakom min rygg och ville ha en autograf. Jag märkte inget själv, det var min sambo (Robert) som sa det. Då tänkte jag på hur jag själv som liten stod där och försökte få en autograf. Nu är jag där, nu är det min autograf de vill ha.

– Det tycker jag är jättehäftigt.

TT: Du kände igen dig i den lilla flickan?

– Ja, absolut. Jag var likadan i hennes ålder. Tyvärr missade jag henne. Hon vågade inte komma fram.

Vässa programmet

Sveriges olympiska kommitté har också fått upp ögonen för Nyreröd. I förra veckan var hon med på SOK:s läger på Kanarieöarna.

Dit var enbart OS-aktuella inbjudna.

– Jag fick en inblick i hur stort det är med OS. Hur man ska tänka. Den mentala biten. Hur vi ska hantera den biten, nervositeten.

TT: Tänker du mycket på OS i Rio, visualiserar hur det kan bli?

– Inte än, men jag kommer att göra det nästa år. Att jag måste prestera för att få komma med. Det kommer att göra mig nervös, men det är något jag måste lära mig att hantera. Det behövde jag inte i år, rätt som det var var jag med i EM. Jag hann inte bli nervös.

För att slå sig in i förbundskaptenen Bo Jenås OS-lag (fyra ryttare plus en reserv) måste Nyreröd vässa sitt kürprogram. Det blir sista uppgiften för året.

– Det viktigaste är att vi höjer svårighetsgraden. Det är nummer ett. Som det känns i dag tror jag att vi kommer att behålla grundmusiken (Roxette), bara kanske byta ut någon låt så att vi får mera "power". Det jag red i EM var någon sorts bebisprogram.