Kolumner Johan Norberg

Suhonens bok är ett spjut i syfte att såra och döda

”Jag hade sån jävla otur”, berättar Håkan Juholt i Daniel Suhonens omtalade bok om mannen som bara fick vara Socialdemokraternas partiledare i tio månader. Och jag kommer att tänka på Kjell-Olof Feldts svar till de borgerliga som hävdade att de hade otur med konjunkturerna när de sitter i regering: – Då är det väl bättre att rösta på dem som har tur. 

Boken är en synnerligen välskriven men motbjudande historia om partivänner som baktalar varandra, sprider falska rykten och samlas i hemlighet för att rösta bort varandra. Liksom Stina Oscarsson, som ska göra pjäs av boken, ser jag de dramaturgiska kvaliteterna. Men jag tänker inte på Shakespeare, utan mer Expedition Robinson och Paradise Hotel. 

Den som vill göra det till en martyrhistoria, där vänstersossarnas vite riddare Juholt sablas ned av sithlorderna i Verkställande Utskottet, blir dock besviken. Suhonen själv är inte lika arg när hänsynslösheten riktas högerut, men kålsuparna är lika goda. Juholt sätter kniven i ryggen på företrädaren Mona Sahlin, men det framställs som legitim revansch när Juholt inte får bli partisekreterare. 

Traditionalisterna i valberedningen kuppar sedan fram Juholt som partiledare, trots att det finns en majoritet mot honom. De har redan kallat till presskonferens och kräver enighet utåt. När de som körs över ger igen ser Suhonen inte det som lika legitimt – de är ”de hungriga vargarna, de falska hyenorna och de skällande valparna”.

Juholt är lika mycket ränksmidare som de andra, bara lite sämre. När Suhonen frågar hur han kan välja den svage Tommy Waidelich som finansministerkandidat svarar han med frågan: ”Kan du din Machiavelli?”, med hänvisning till renässansens store intrigmakare. Med Waidelich upplyft på riksdagslistan i Stockholm petas en viktig rival: ”’Damberg är trea. Borta. Rökt.’, sa Juholt och skrattar till.”

Suhonen är själv en del av maktspelet. Att han skriver en ledare som hyllar det Juholttal han själv i hemlighet varit med att skriva är mest en pikant detalj. Men han skriver också om hur han uppmanar Juholt att rensa ut ”partihögern” och får jobb som redaktör på S-tidskriften Tiden som ”en täckmantel ... Inte ens hans egna medarbetare skulle få veta något.” Och hela boken, där alla hängs ut, är förstås ett spjut, slungat mot S-förnyare i krigarens lovliga syfte att såra och döda.

Själv slår jag igen iPad-fodralet efter läsning med tanken att detta är vad nollsummespel gör med människor. När alla vill åt samma poster odlas aggressioner och rackarspel. Och jag förundras över varför de som på nära håll ser den korrumperande effekt partipolitiken har samtidigt vill att just dessa människor ska ges allt mer makt över våra inkomster, landets företag och barnens skolor. 

+ Lars Anders Johansson Ligistliv
Den intellektuelle trubaduren är aktuell med en ny välljudande och fantasieggande skiva om och för nostalgiker , ligister och smugglare .

- Turkiets svek
Turkiets stridsvagnar står vid gränsen och tittar på medan islamisterna i IS inleder ett massmord på kurder i Syrien.