Sport

Svensk mardrömsstart i DC-kval

Elias Ymer föll mot Amir Weintraub. Arkivbild.
Elias Ymer föll mot Amir Weintraub. Arkivbild.

Svensk herrtennis fortsätter att vara på väg neråt.Svenskarna fick en mardrömsstart i kvalmötet med Israel i Davis Cup och ligger under med 0–2 i matcher.– Vi är fan inte ens nära. De är betydligt bättre än oss på allt, säger förbundskaptenen Fredrik "Fidde" Rosengren.

Både Elias Ymer och Markus Eriksson förlorade sina singelmatcher i tre raka set på fredagen. Sverigeettan Ymer hade inte mycket att sätta emot Israels Amir Weintraub och förlorade med 2–6, 3–6, 0–6, och Eriksson föll mot Israels högst rankade spelare Dudi Sela med 4–6, 2–6, 3–6.

Nu krävs en mirakelvändning i Ramat HaSharon, utanför Tel Aviv. Till att börja med seger för Isak Arvidsson och Johan Brunström i lördagens dubbelmatch där de ställs mot Israels Jonathan Erlich och Edan Leshem.

Dålig status

– Så länge hoppet lever så måste man försöka få in killarna på en positiv väg och försöka ta en match i taget. Sverige har kommit tillbaka från 0–2 förut men... Visst blir det ruskigt tufft, säger Rosengren.

Förloraren i mötet mellan Sverige och Israel i Davis Cups andradivision, kallad grupp 1 i Europa/Afrika-zonen, flyttas ner till tredjedivisionen – grupp 2. Så lågt ner i turneringsstrukturen har Sverige aldrig tidigare varit.

Sverige saknar 18-årige Mikael Ymer, som i helgen vann dubbeln i Stockholm Open tillsammans med brodern Elias, och dubbelspecialisten Robert Lindstedt som föll bort eftersom han avancerade till kvartsfinal i ATP-turneringen i Basel.

Ser en framtid

– De flesta länder har jävligt bra spelare, så enkelt är det. Jag har sagt det i alla mina år som förbundskapten, att vi måste bli bättre i tennis. Jag tror att det här unga laget, de har en framtid. Får de vara friska och utvecklas så kommer det här laget att ta steg, men vi är inte där, säger Rosengren.

– Vi ska gå in och göra allt vi kan för att hålla det här levande. Så länge chansen finns så kan man ju inte att sitta och lipa. Det är ju så i idrott, att gör man sitt bästa så kan man inte säga så mycket mer. Även om det känns tungt.