Kolumner Cissi Wallin

Svenskar – världens otrevligaste folk?

Det var i söndags. Vi skulle precis parkera. Skulle bara ta ur bäbis och farmor ur bilen. Då kommer en röd Volvo V70 och snorplatsen framför näsan på oss. Jag knackar på rutan och en "En man som heter Ove"-gubbe vevar ner. Vänligt men bestämt påpekar jag att vi hade tänkt stå där, att vi bara skulle plocka ut mindre mobila personer ur bilen först. Han tittar på mig, arrogant. "Men hur skulle vi kunna veta det?", fnyser han. Ptja, för att man kanske ska pröva att vara lite vänligare mot sina medmänniskor? I synnerhet småbarn och gamlingar? Men nej nej, i det här jävla landet är ingen vänlig och hjälpsam i onödan.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Föräldrar – ta bort telefonen från nyllet när ni kör barnvagn"

Vi måste vara unika på det sättet, vi svenskar. För var annars jag än befunnit mig i världen så kan fler främlingar bjuda på ett leende. Ett hej. Ett "behöver du hjälp". Att jobba med varandra, istället för mot. Jo. I det här landet jobbar vi mot varandra i det offentliga rummet. Folk överlag tycks göra allt för att slippa prata med främlingar, sakna all form av civilkurage. Nä, då gör man bäst i att ta upp sin smartphone och börja spela dövblind istället. Sen finns det tack och lov undantag. Och de personerna kallas ofta "hjältar". När de gör det självklara.

För er som undrar - jodå, jag är schyst mot främlingar. Artig och hjälpsam, om de inte förtjänar annat. Det är ändå ingen kärnfysik, ens en särskild ansträngning att erbjuda en höggravid eller gamling med käpp min sittplats på bussen. Eller hålla upp en dörr, fråga om någon behöver hjälp med barnvagnen, önska någon en trevlig dag. DET ÄR INTE SVÅRT.

Vi svenskar sägs ju vara "så trevliga". Och varenda gång någon säger det fattar jag ingenting. Har de bara stött på Jehovas vittnen? Svensken överlag är ju avvaktande, misstänksam mot främlingar och det som är "annorlunda". De som inte anstränger sig för främlingar i första taget. Okej, jag generaliserar vilt. Men efter att ha spenderat x antal timmar i någon slags offentlig miljö börjar man ju undra hur svensken egentligen mår.

Och alla självutnämnda "Sverigevänner" som sällan drar sig för att gnälla på alla "ohederliga nysvenskar som kommer hit" - gissa vilka som i 99 fall av 100 är de som frågar om jag behöver hjälp med barnvagnen? Jodå, alla de här "farliga" unga invandrarkillarna. Kvinnor i slöja. Och romska tiggare, utan att kräva något tillbaka.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Ni som bagatelliserar mäns våld – lägg av med det"

Många säger "men flytta då om det inte passar här". Öhh, jag tänker inte flytta utomlands på heltid, ifrån familj och vänner bara för att gemene svensk inte tycks kunna uppföra sig empatiskt acceptabelt bland andra människor. Det är väl för i helvete dessa människor som får steppa upp? Sluta vara sådana egoister med avskurna känselspröt för omgivningen, så kanske vi får ett varmare samhälle.

Och till "En man som heter Ove"-gubben i Volvon i söndags: hoppas du får besvärande hemorrojder i jul.

+ Engagemanget för utsatta, som ändå tycks finnas i många svenskar. Synd bara att inte fler tycks applicera det på vardagssituationer.

- Samtiden. Alltid en fiende. Mvh/ trött