Kolumner Johan Norberg

Sverige har absolut inget att lära andra om narkotikapolitik

Det blev en storseger för liberalerna i det kanadensiska valet och snart går det att fira det valresultatet med en joint. Partiet har nämligen lovat att legalisera marijuana. Argumentet är att förbudet gör att allt för många unga kanadensare fastnar i rättssystemet för små brott som främst drabbar dem själva, och förbudet göder den organiserade brottsligheten, som står för försäljningen när legala alternativ jagas bort. Tydligen har liberalerna folket med sig. En aktuell opinionsundersökning visar att 56 procent av kanadensarna vill legalisera.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Ojämlikhet är ett litet problem om den hjälper oss utrota fattigdomen"

Sveriges repressiva politiska och mentala attityd har inte hindrat att vårt land har blivit översköljt av droger, men den har stängt oss ute från ett internationellt samtal med fler dimensioner, där allt fler ifrågasätter om den som kan sköta ett bruk verkligen ska jagas av polis, och menar att den som lider av ett missbruk behöver vård mer än fängelse. Fyra amerikanska delstater samt huvudstaden Washington DC har legaliserat marijuana. Uruguay tillåter cannabis och Portugal har avkriminaliserat narkotika för eget bruk. 

Det officiella Sverige tror att detta är ett sätt att låta drogerna ta över. Men som en studie från Storbritanniens inrikesdepartement nyligen råkade visa så har graden av repression inte någon effekt på hur mycket narkotika som brukas i ett land. Förbud och polisjakt minskar inte bruket, det gör bara att brukarna hamnar utanför samhället och att de hälsorisker de utsätter sig för blir mycket större. 

De kvarvarande knarkkrigarna åberopar FN-konventioner från den tid då myndigheterna trodde att förbud skulle få bort narkotikan. Enligt dem är vi skyldiga att fortsätta kriga. Men inte ens FN tycks tro på det längre. Häromdagen läcktes ett dokument ut från United Nations Office on Drugs and Crime, som öppet deklarerar att förbudet har skapat hälsorisker och död och har bidragit till brottslighet och diskriminering. Det förklarar att ett borttagande av straffen inte bara är förenligt med FN-konventionerna, utan till och med kan vara en skyldighet om stater ska följa de mänskliga rättigheterna.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Någonting måste mänskligheten ha gjort rätt trots allt"

Det var förstås kontroversiellt. När dokumentet läcktes var tjänstemännen snara att säga att det bara var ett diskussionsunderlag och att det inte är säkert att FN-organet landar i dessa slutsatser. Men en öppen diskussion om för- och nackdelar kan vara en inkörsport till tyngre och mer rationella förhållningssätt. Frågan är när svenska politiker ska börja delta i en sådan diskussion. Sverige jagar narkotika hårdare än andra europeiska stater – och samtidigt är vår narkotikadödlighet fyra gånger större per invånare. Ändå framstår våra politiker närmast som pösigt nöjda. Som om vi hade något att lära andra.

+ Världsrekord. Robert Hannah (FP) anmäler Stockholms bostadskö till Guinness rekordbok, för att den är världens längsta. Någon glädje ska man ha av västvärldens sämsta bostadspolitik.

- Hatmanifestationer. Demonstration för Palestina i Malmö med två riksdagsledamöter skulle vara en manifestation för fred. Väl där hyllar en skränande del av publiken knivattacker i Israel.