Kolumner Viktor Banke

Sverige ska inte skicka folk i döden – inte ens om de mördat någon

I förrgår dog en kvinna till följd av knivvåld på ett boende för ensamkommande barn. En 15-årig pojke sitter anhållen på sannolika skäl misstänkt för mord. Vad ska man tänka? Hur ska vi göra? 

Förslag saknas inte. Göteborgs-Postens Alice Teodorescu föreslog kort efter händelsen att den som dödar, hotar eller trakasserar under sin asylprocess ska återvända till sitt hemland. Såväl Jenny Sonesson i Dagens Samhälle (15/1) som Ivar Arpi i Svenska Dagbladet (25/1) har nyligen presenterat liknande tankar.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Vi kan prata om gärningsmännens bakgrund – men låt inte det ta över"

I sak är det inte kontroversiellt. Grova brottslingar kan redan utvisas enligt en bestämmelse i utlänningslagen. Vad som är nytt är att såväl Teodorescu som Sonesson och Arpi inte tydligt tar avstånd från tanken på att utvisa människor i strid med principen om non-refoulement, som lite enkelt kan sägas innebära att en stat inte får utvisa människor till områden (eller gränser till områden) där de riskerar att dödas eller torteras. Det är en vedertagen internationell princip som anses stå över ländernas egna rättsliga system. 

DN uppmärksammade från ledarplats en annan juridisk knäckfråga igår. I Sverige straffar vi inte barn under femton år, och eftersom åklagaren har bevisbördan även för att barnen är straffmyndiga, kan barn över femton år ljuga om sin ålder och på så sätt undkomma straff. I vart fall om barnets ålder är okänd, som ibland är fallet för till exempel ensamkommande.

Så det finns med andra ord utländska medborgare i Sverige som inte borde få stanna men som inte heller kan utvisas? Och straffbara sextonåringar som undkommer straff genom att ljuga om sin ålder? Ja. För så är det med rättsliga principer: de kommer med en kostnad av situationer som kan framstå som djupt orättvisa.

Det är under den stundom upprörda känslan av orättvisa som principerna behövs. För när intuitionen greppar efter enkla lösningar, då finns det ett beprövat juridiskt grenverk av olika överväganden att förlita sig på. Detta bökiga, omständliga, trögkörda. Detta…underbara, som skyddar rättsstaten från lynchjustis och kortsiktiga lösningar.

Juridiken lär oss vikten av att resonera motsatsvis. Visst är det fel att någon kan ljuga om sin ålder för att undkomma straff, men vad ska svenska domstolar som inte kunnat få grepp om åldern göra? Riskera att straffa barn under femton år utan stöd i lag? Nej.

Och det kan kännas för jävligt att asylsökande som släcker en annan människas liv ska få stanna i Sverige, men hur känns motsatsen? Ska Sverige, som inte tillämpar dödsstraff, utvisa människor till möjlig död? Naturligtvis inte. 

Vi helgar ju rätten till liv. Även för de som släcker liv. 

Vi följer ju rättsstatliga principer, även när det tar emot.

Så fungerar civiliserade samhällen.

+ Den fantastiska dokumentärfilmen "Förvaret" fick en guldbagge. Mycket välförtjänt.

- Varför repriserar inte SVT den högaktuella och mycket välgjorda miniserien Lasermannen?