Kolumner Göran Greider

Syskonen Gärdestad fångade det svenska vemodet i musik och ord

Jag såg SVT-dokumentären om Ted Gärdestad och kände hur hela mitt jag vibrerade till. Hans första platta, Undringar, kom 1972 – jag skulle fylla 13 – och via radion nådde mig "Jag vill ha en egen måne". Det är en häpnadsväckande sång. Den är så enkel, går att spela på fyra ackord. Och sångtexten fångar en massa saker i en tonåring. Jag är säker på att den gör det än i dag.

Ted Gärdestad var ett melodiskt geni. Det är helt enkelt något nästan mozartskt över hans infallsrikedom – melodierna är så självklara, som om de inte kunde vara annorlunda än de är, och ändå så oväntade. Jag har aldrig sett någon bra musikteoretisk förklaring till vad en riktigt bra melodi egentligen gör med oss; men när man hör en sådan sång första gången är det, paradoxalt nog, som om man känner igen det man aldrig tidigare hört.

► LÄS MER: Göran Greider: "Varför är alla rädda för Bernie Sanders?"

Men det är inte bara musiken. Det är dessa finstämda, spröda texter. Brodern Kenneth Gärdestad är, vill jag påstå, en mycket fin poet som borde räknas in i den svenska litteraturen. Nils Ferlin skulle ha hajat till inför hans strofer, liksom Dan Andersson. Barbro Hörberg måste ha tyckt om dem, liksom Lars Forssell. Vad är det för glasklart, svenskt vemod som Kenneth Gärdestad snickrar ihop med sina rim?

Ännu spelar syrsor

Till vindarnas sus

Ännu rullar kulorna

På skolgårdens grus

Men där finns också plötsliga kallstråk. Det är så mycket mer än tonårstexter. "Sol, vind och vatten" tar snart en annan riktning, blir lite allvarligare, som en skymning som kommer med andra tankar än brunbrända ben när det sägs: Det finns tid till försoning / innan natten slagit ut. I texten förekommer svårgreppade religiösa tonfall, om herdarnas hus, om Sion. Eller ta "Come Give Me Love". Jag minns att jag fick klumpar av sorg i halsen när jag hörde den i femtonårsåldern, för med ens sträckte sig texten från romantisk tonårskärlek långt in i en fjärran ålderdom: När mina öron inte längre hör / när bladen faller och en stjärna dör / när livet vänder ska jag ännu be / Kom ge mig solen / kom ge mig hav / kom ge mig jorden / vi lever av.

Allt till plötsligt mäktig musik.

► LÄS MER: Göran Greider: "Socialdemokraterna är rädda för att stöka till i finrummen"

På Ted Gärdestads sista platta blev "Ge barnen en sol" en hit. Vad är det för sång? Det är en rockpsalm, tillägnad barnen och hoppet: Häng en sol på barndomens vägg. Kenneth Gärdestad hittar ofta den där naiva, renhjärtade tonen. Sången "Himlen är oskyldigt blå" är en mer smärtsam psalm om ett liv, en livstid med många kallstråk: När vi växte upp, lekte livet / vi var evighetens hopp / Det var helt självklart att vår / framtid skulle bli / oförbrukat fri.

Så blev det inte, trygghetens broar bränns, och sedan jagar tiden in oss i en vrå.

Teds melodier. Kenneths ord. De är syskon. Och allt är gripande.

+ Kan inte hjälpas: Jag gläds över att EU skakas om av britternas tjurskallighet. Bra att EU:s färd mot en superstat saktas ned.

- Obehagligt att se hur arbetsgivare och borgerliga politiker vill exploatera nyanlända med låglönejobb.