Kolumner

Tänk om Björklund inte kunnat dementera – det hade blivit kaos

Självklart ska man kräva källkritik och lugn och eftertänksamhet, men samtidigt är det ibland viktigt med snabb rapportering, skriver Julia Skott.
Självklart ska man kräva källkritik och lugn och eftertänksamhet, men samtidigt är det ibland viktigt med snabb rapportering, skriver Julia Skott.

I några sekunder var Jan Björklund som Schrödingers katt, både avgången och inte. Alla blev hemskt upphetsade. Tänk om han hade varit borta från sin telefon ett tag och inte kunnat dementera? Det hade kunnat hinna bli kaos, skriver Julia Skott.

En bra lögn kan ta sig runt jorden medan sanningen fortfarande snörar på sig skorna, och en uppgift på Wikipedia är evigare än alla diamanter i paret West-Kardashians samlade kassaskåp. Fråga valfri journalist som råkat lita på internet när hen ska intervjua någon, eller valfri kändis som år efter år får sucka och berätta att nej, det där stämmer inte.

I några sekunder idag var Jan Björklund som Schrödingers katt, både avgången och inte. Alla blev hemskt upphetsade, började diskutera om det verkligen skulle annonseras på en hemsida och inte vid presskonferens, och sen gick det snabbt över i att skämta om vem på kansliet som skulle få sparken, hackare, webbutveckling och ryska desinformatörer. Tänk om han hade varit borta från sin telefon ett tag och inte kunnat dementera? Det hade kunnat hinna bli kaos. Eller i alla fall onödigt slitage på folks tangentbord.

►LÄS MER: Då avgår partiledarna – enligt riksdagens hemsida

I kommentarsfält på bloggar och videor kan man ofta se kommentarer som bara består av ordet ”first”. Ibland är det som att samma psykologi gäller på hela internet, oavsett om man är twittrare eller nyhetsredaktion. Det är viktigare att vara först på bollen än att ha koll på bollen. Ibland handlar det om att vara först med spetsigast kommentar, ibland om skvaller eller nyheter eller ledartexter. (Eller en meta-krönika om Björklunds avgång som metafor för hela internets nyhetscykel.) Och ja, då kommer det att bli fel ibland. Och underhållande flashar som påminner om barn som bråkar. Nej, joho, nähä, JOE.

Missförstånd kan handla om tredjehandsinformation, om en studie som filtrerats genom ett blogginlägg som blir en artikel som blir ett blogginlägg och så vidare, om en betrodd källa som obetänksamt twittrar vidare, om ett kommatecken som hamnat fel i en siffra, eller som antagligen skett i det här fallet, om någon som tryckt på fel knapp i ett publiceringsverktyg. (Min personliga favorit är alla prov-grejer som inte borde gå ut och gör det ändå. Skämtsamma bildtexter, ett förhastat svara-till-alla.) I bästa fall blir det en rolig mediekrönika, i värsta fall kan folk få sparken, aktier falla och en lögn klibba sig fast för evigt.

►LÄS MER: Julia Skott: Någon annans selfie är inte ditt problem

Frågan är om det ens finns någon vettig lösning. Självklart ska man kräva källkritik och lugn och eftertänksamhet, men samtidigt är det ibland viktigt med snabb rapportering, med kommentarer och reaktioner och allt sånt.

Problemet är ju att när anden väl är ute ur flaskan är hen omöjlig att få tillbaka. Rättelserna sprids sällan lika fort eller långt – om de inte är lika underhållande. Men det är ju inte något som är unikt för internet. Rättelserutor i papperstidningar har alltid varit små och torra och har ingen chans mot braskande rubriker. Som nästan alltid handlar skillnaden om utsträckningen. Det går snabbare och blir större.

Jan Björklund ska inte avgå. I alla fall inte idag.

Eller?

Julia Skott, Metros utvecklingsredaktör för sociala medier 

Mer om Kolumn