Kolumner

Tänk om jag kan få min dotter att förstå att hon duger som hon är

Jag frågade min 7-åriga dotter varför hon inte vill ha en maskerad på sitt födelsedagskalas. “Tänk om min klädsel inte är perfekt?” var svaret. Det var inte så att hon var ledsen, hon hade redan kommit till sans med den tanken. Den var tråkig för henne men den var inte konstig, skriver Linda Wallner.

Min dotter fyller 7 år om lite mindre än en månad. Vi ska ha kalas och jag frågar om hon vill ha maskerad. Svaret är nej. Jag är inte förvånad. Det har varit så här vid flera tillfällen när man får möjligheten att klä ut sig i skolan. Min tjej som är en otroligt färgstark dam, som älskar att showa, höras och underhålla - när hon är trygg. När det inte finns blickar som dömer.

Jag frågade varför. “Tänk om min klädsel inte är perfekt?” var svaret. Det var inte så att hon var ledsen, hon hade redan kommit till sans med den tanken. Den var tråkig för henne men den var inte konstig.

►LÄS MER: DEBATT: Vi måste skriva mer om våldets offer

Man kan tycka vad man vill om dagens barn, att de är ouppfostrade, att de rör sig för lite, att de är otåliga, att de blir curlade. Men det är där hemma allt börjar. Inte i skolan, som så många vill framhålla. Det är där hemma. Barnen idag de har precis samma tänk som du själv hade när du var liten. Tänk om jag inte duger som jag är?

En jul kommer jag ihåg att jag hade tagit en liten julkula och gjort till ett örhänge. Men bara ett, för jag tyckte att det var lite snyggt att bara ha det i ena öra. Kände mig ganska cool faktiskt. För oftast så klädde jag mig väldigt neutralt, ville aldrig sticka ut. Men jag kommer ihåg hur mina föräldrar fnissade och kommenterade om örhänget. Fick inte höra att det var kreativt eller så. Utan endast fnissande och kommentar om “varför bara ett”? Efter det så hade jag aldrig ETT örhänge mer. Det är löjligt att jag inte var mer stark än det. Men att en sådan liten sak, mitt eget sätt att visa alla att jag vågade lite. Det sköts ner. Jag tänker inte hänga ut mina föräldrar för de förstod inte vad deras ord gjorde. De tyckte bara att det var lite roligt att jag såg knasig ut (i deras ögon). De tänkte inte på att deras fnissningar i mina öron lät som kritik. Men tänk vad enkelt det hade varit för dem att bara säga “shit vad cool!”.

►LÄS MER: DEBATT: Jag håller nyckelknippan hårt i näven om natten – och jag hatar det

Jag är väldigt noga med att ge min dotter komplimanger för vad hon väljer att ha på sig. Hon har alltid fått välja sina kläder själv och det kommer hon att få fortsätta med. Det kan ibland se hur galet ut som helst men jag tycker på riktigt att det är coolt. Att inte bry sig. Att på ett så enkelt sätt gå utanför mallen. Och att det på samma enkla sätt kan göra så många människor upprörda och osäkra. Som att man inte vet hur man ska tackla en person som inte klär sig som dem själva.

Jag är nu 31 år och klär mig alltid precis som alla andra. Men varje dag har jag olikfärgade strumpor. Och det gör mig glad. Mina föräldrar skrattar fortfarande åt mig och tycker att jag är knäpp. Men numera så rinner det av mig. Jag älskar att ha en röd och en grön strumpa. Det är min egen hemliga vinst och den enda vinsten som är “ok” på en advokatbyrå… Och när min dotter väljer att använda sin tomteluva mitt i sommaren så spelar det mig ingen roll. Jag tänker då inte vara den som sätter griller i hennes huvud om att hon inte duger som hon är.

Linda Wallner

Mer om Kolumn