Kolumner Tanvir Mansur

Tack till alla er som vågar hjälpa flyktingar – ni är hjältar

Mitt i natten lämnar en bil Köpenhamn i Danmark. Den är fylld med människor som har flytt från krig. Kanske var gränsen till Danmark den sjätte landsgränsen de passerade. Kanske den sjunde. En del har vandrat flera mil, andra har åkt långa tågsträckor. Jag har aldrig varit tvungen att fly mitt hemland Sverige, därför kan jag inte föreställa mig vad de har gått igenom. Jag kan verkligen inte föreställa mig.

Bakom ratten sitter en dansk, som inte kunde titta på när flyktingar blivit stoppade från att resa i Danmark.

"Jag åker gärna in i fängelse om det är nödvändigt. Det är värt det efter att ha sett hur mycket hjälpen betyder för dem", sa den 28-åriga studenten Ditte Bloch Noer till Expressen efter att ha kört fem syrier till Malmö i måndags.

Tillsammans med engagerade danskar lyckas människor ta sig över gränsen till Sverige. Flera nätverk av aktivister gör ett viktigt arbete. Utrustade med bil, körkort, datorer och telefoner lyckas de samordna hjälp till de flyktingar som de får kontakt med.

Den brittiska tidningen The Guardian släppte i veckan kortfilmen "We Walk Together". Den följer en syrisk familj som vandrar genom Ungern till Tyskland med hundratals andra syrier. Den filmen borde verkligen alla se. Den solidariteten, den kärleken de visar varandra. Skratten, gråten, lekarna och samordningen. Och ungerska medborgare som har samlat vatten och kläder, erbjuder skjuts och allt möjligt. Det är så fint. Jag är glad för att jag fick en sån inblick i den här familjens liv på flykt.

På dagen är familjens humör på topp när de går längs motorvägen. En kille som hade fått sitt ben bortsprängt i kriget stapplar fram på kryckor. Solen värmer och en man byter skor med sin fru eftersom hennes fötter hade börjat blöda under vandringen. När de kommer fram till tåget som bär dem till Tyskland är de trötta. Men när de kommer fram blir de lättade.

Filmen gav mig inblick i deras resa genom Europa. Alla hinder de har mött på vägen. Människor som klarar av ett sådant äventyr, borde vi inte kalla dem hjältar? De som tagit med sina familjer och vänner bort från krigshärjade städer till ett land där de kan leva tryggt. Ja, de är verkligen hjältar.

Jag tänker även på alla dem som använder bilar för att skjutsa människor över landsgränser i Europa. Flera har nu gripits misstänkta för människosmuggling. Enligt Juristbloggen är det inte helt säkert att sådana bilfärder är ett brott, särskilt inte om det görs av humanitära skäl. Oavsett vilket så gör de något viktigt.

Därför vill jag rikta ett tack till dem. Tack alla som sliter i det tysta. De som tar av sin tid och sin energi i Tyskland, Danmark, Sverige och andra europeiska länder. De som riskerar sin egen säkerhet. De är hjältar. Glöm inte det. Vi ska vara glada över att det finns ett sådant mod i dagens samhälle.

+ De som den senaste veckan har hjälpt de nyanlända i Trelleborg, Malmö, Stockholm och andra städer.

- Även under andra världskriget fanns det människor som inte tyckte att flyktingar behövde tas emot i Sverige. Vi behöver inte fokusera på deras negativitet. Var konstruktiv istället.