Krog Nöje

"Tanken är god, utförandet sämre"

Matkritikern Jonas Cramby har ätit på Café Milano

Café Milano, Kungsträdgården 18

3 av 5

Makarna Nordin – som även driver krogar som Zink grill, Prinsen och Il Tempo – har tagit över old-schoolitalienaren Café Milano vid Kungsträdgården och gett stället en ansiktslyftning. Resultatet får mig att tänka på en modern italienare i New York. Det är snyggt, romantiskt, nostalgiskt. Baren är vacker, väggarna fyllda av gamla fotografier och de har till och med en fin liten spetsduk i fönstret.

Trots namnet så är det dock inte bara Milanesisk mat som serveras. Paret Nordin, som har varit deltisboende i Italien i 25 år, hämtar inspiration från resor, favoritkrogar och gamla arbetsplatser. Trots ställets storlek och generösa öppettider så känns det därför både personligt och genuint. Och möjligtvis också lite slarvigt.

Tanken är god, utförandet sämre.

Det börjar dock bra. Den carpaccio jag äter till antipasti är klassisk, god och vacker. Den konfiterade laxen beskrivs som en ”modernare italiensk rätt” men den förstår jag dock ingenting av.

Smakar bara som en extra fet inkokt lax.

Som primi äter vi helt okej egengjord taglietelle med ragu och linguine med fisk och skaldjur. Dock är portionerna så stora att om du planerar att äta en italiensk fyra-rätters får du nog tänka om.

Trots detta försöker vi oss på en secondi. Vitellon är en mastig milanesisk schnitzel med mozzarella och parmesan. Med en risotto simmande i smör och ost till blir det dock lite för mycket.

Porchettan är kanske genuint italiensk, men i så fall som man får den på en vägkrog. Den smakar varmhållet och saknar knaprig svål. Den medföljande BBQ-såsen känns bara konstig.

Bäst gillar jag faktiskt desserterna. Efterrätt på krog kan annars vara svårt. Antingen brukar man få så kallade ”konditordesserter” med så mycket fluff, krämer och smulor att det ser som om kakmonstret nyst på tallriken. Eller så är det så kallade ”kockdesserter”, där sötsakerna behandlats styvmoderligt och innehåller grejer som rotselleri, torkat blod och mjölkskinn.

På Café Milano är det däremot klassiskt italienskt moff som gäller. Gelaton är egengjord, krämig och god. Torta al Cioccolaton är en enkel, men god, chokladtårta som är vackert farmorsspritsad och föredömligt rumstempererad. Marängtårtan består bara av maräng, sockerkaka och vaniljkräm. Totalt osofistikerat men samtidigt otroligt gott.

Precis som man får dem på ett café i Venedig.