Hälsa Nyheter

Tanya, 21, led av inbillad fulhet – sminkade sig fem timmar om dagen

I dag har Tanya Ruberg Selin nästan ingen problematik och har fått bukt med sin självbild. Vändningen kom när hon flyttade till en annan stad.
I dag har Tanya Ruberg Selin nästan ingen problematik och har fått bukt med sin självbild. Vändningen kom när hon flyttade till en annan stad.

De flesta har nog känt sig fula någon gång, men för personer med dysmorfofobi blir missnöjet en sjuklig besatthet. Tanya Ruberg Selin har kämpat mot syndromet sedan tonåren. ”Jag ville inte utsätta andra för min närvaro”, säger hon.

Under tonåren tyckte Tanya att hon såg oerhört ful ut, något hon försökte att åtgärda med smink. När folk sa, ”men du är ju så fin”, så bet det inte alls.

– Jag upplevde att de ljög eller hade synfel, berättar hon för Metro.

Hon växte upp i Skellefteå och började intressera sig för smink i 12-årsåldern. I tonåren eskalerade det.

– I början var det inget som påverkade mig så mycket, men 20 minuter blev till en halvtimme, en halvtimme blev till 40 minuter.

Sen började Tanya bli så missnöjd att hon fick tvätta bort allt och börja om på nytt – 40 minuter till.

– Jag tittade i spegeln och kände: ”fan, vad du är ful, Tanya”.

►LÄS MER: Nät-KBT hjälpte mot upplevd fulhet

När hon var i 15-årsåldern var det som värst – då kunde det ta fem timmar innan hon kände att hon kunde gå utanför dörren. Hon la flera tusen kronor i månaden på skönhetsprodukter, som exempelvis smink, hårfärgning och brun-utan-sol.

Tanya blev hemundervisad under sista halvan av högstadiet. Hon var socialt isolerad och letade efter sätt att "se duglig ut". En plan var att operera näsan. Det fanns en möjlighet att få en operation betald av landstinget om man led så mycket att det påverkade ens vardag, något som Tanya fick beviljat. Då grep hennes föräldrar in och en utredning om dysmorfofobi drogs igång. 

►LÄS MER: Myter och föreställningar om längd: Så ligger det till 

– Ett av de värsta telefonsamtalen som jag fått i hela mitt liv när läkaren ringde och sa att de inte kunde utföra operationen eftersom jag genomförde en utredning.

– Jag avskydde mina föräldrar då. Nu har ni tagit bort mina möjligheter att någonsin bli lycklig igen, tänkte jag.

För Tanya blev hjälpinsatserna inte lyckade. Samtalen körde fast och hon fick ingen KBT-terapi. 

►LÄS MER: Nicoline, 24, är beroende av att vara snygg

Livet blev inte bättre förrän Tanya flyttade från Skellefteå. Hon träffade nya människor och började sakta men säkert våga öppna sig för världen.

I dag är hon nästan helt problemfri. Hon har en chefsposition på ett stort gamingcafé i Danmark och lägger runt en halvtimme på att göra sig iordning på morgonen.

– Jag är ännu inte helt bekväm med att lämna huset utan smink, men har gjort enorma framsteg. När jag ser mig själv i spegeln känner jag inte längre att jag vill ta mitt liv. Jag känner att, så här ser jag ut – och det får resten av världen leva med.

Mer om Hälsa