Nyheter

Teckentolken Tommy hyllas på nätet: ”Folk tror att det måste vara torftigt”

På lördagen stod Måns Zelmerlöw som en överlägsen vinnare av Melodifestivalen 2015. Men på nätet är folk eniga – teckentolken Tommy Krångh är årets starkast lysande stjärna.

SVT/Youtube.

Tommy Wångh teckentolkar Melodifestivalen – och gör det fantastiskt.

Teckentolken Tommy Krångh från Örebro var en av de som tolkade årets Melodifestival för SVT:s räkning. Han gör just nu succé på nätet. Bland annat har en tolkning av Magnus Carlssons låt ”Möt mig i gamla stan” laddats upp på Youtube – där redan över 12 000 personer sett klippet.

”Teckentolk tar mello till en ny dimension helt klart!”, ”Mello på SVT 24 med teckentolk är helt obetalt coolt. Vilken inlevelse!” och ”Alltså, jag dör. Ge denne teckentolk en Kristall, nej två” lyder bara några av hyllningarna på Twitter.

– Det svåraste är att kombinera budskap, känsla och takt så att det blir en totalupplevelse för den som inte hör någonting. Att det blir som den artisten tänkt sig. Jag vill att döva ska kunna säga ”Jag tyckte Måns var skitbra” och prata om numret med sina kollegor på jobbet som alla andra, säger han.

Men förberedelserna för att få just den känslan är långa. Repetitionerna börjar flera veckor i förväg.

– Vi får låtarna tilldelade vart eftersom. Så fort jag får en låt försöker jag tänka: ”Vad vill den här artisten?” Jag tycker om att lyssna, lyssna och lyssna för att sedan fråga mig: ”Vad ser jag framför mig?” Sedan försöker jag hitta den känslan.

Under repetitionerna i Friends Arena fick teckentolkarna möjlighet att träffa de artister de skulle tolka, just för att stämma av att känslan är den rätta.

– Jag bestämde mig för att träffa Jon Henrik, eftersom hans låt är lite knepig. Det är inte så mycket text i den så jag ville vara säker på att mina tolkningar blev rätt. Men vi var helt överens.

Varför tror du att dina teckentolkningar blivit sådana succéer?

– Jag tror att folk tänker att teckenspråk är torftigt, vilket det ju absolut inte behöver vara. Med våra kroppar blir det en sådan totalupplevelse att alla gillar det. Vi lägger ju på lite extra känsla just för att man ska förstå, vilket inte alltid aristerna kanske gör. På något sätt förstår man oss även om man inte ens kan teckenspråk.