Kolumner Lisa Magnusson

Terrordåden handlar inte bara om ondska – det finns hopp också

35 liv tog terroristerna i Bryssel förra veckan. Knappt hade Belgien hunnit räkna sina döda förrän det smällde igen, i Lahore, Pakistan. Vanligen blir attentat så långt bort bara notiser här i Sverige, men detta var ett enastående grymt dåd: Tolv beväpnade män i en lekpark. 72 personer drog de med sig i döden, många av dem små barn. Lägg till det de över 140 mördade i Paris i januari och november. Vad beror då de bestialiska massmorden på? Islam, hävdar många. Det är en mycket ytlig analys. 

Visst har ett hisnande stort antal terrordåd islamistiska förtecken. Men IS och de andra sunnisekterna har, högt räknat, 100 000 medlemmar; al-Qaida 30 000; Boko Haram 9 000. Av världens 1,6 miljarder muslimer är alltså 139 000 beredda att mörda i islams namn. Det är 0,0086875 procent. 

► LÄS MER: Lisa Magnusson: "Inga är så känslomässigt vilsna som kärleksexperterna"

I år har dödliga terrordåd dessutom även begåtts av kommunister, katolska republikaner, nationalister och separatister. Det som kännetecknar terroristerna är med andra ord inte vad de tror på, utan vad de tycker sig ha rätt att göra mot andra i trons namn. De må se sig själva som upphöjda. Men det finns inget upphöjt i att mörda värnlösa människor, bara ondska.

Så vad gör vi andra?

I Sverige tänder de politiska makthavarna symboliska ljus för de döda i europeiska terrordåd med ena handen. Den andra handen försöker stoppa anhöriginvandringen, med ödesdigra konsekvenser för de syriska kvinnor och barn som stannade i korselden mellan IS och diktatorn Bashar al-Assad medan deras män och pappor försökte staka ut en säker väg hit. 

Samarbetet med resten av Europa handlar om att betala det opålitliga Turkiet för att vakta porten. 

► LÄS MER: Lisa Magnusson: "De verkliga skäggbarnen är inte flyktingar"

Andra världskriget är fortfarande ett europeiskt sår. Vi frågar oss hur det kunde ske, men vi har redan svaret: Allt som krävs är att ondskan torkar av sig civilisationssminket, bomullstuss för bomullstuss, medan andra vänder bort blicken, låter det ske. Men det finns hopp också. För den som tittar närmare på vittnesmålen från terrordåden ser att de inte bara är berättelser om ondska utan även om mod och medmänsklighet. Det är det muslimska butiksbiträdet Lassana som satte besökare i den judiska affären i säkerhet under terrorattacken i Paris i januari förra året. Den franskalgeriska dörrvakten Didi som räddade tiotals personer under terroristernas metodiska skott på Bataclan i november. På flygplatsen i Bryssel sprang turisten Caroline, som bara sett livräddning på tv, tillbaka in på terminalen och hjälpte sex svårt skadade personer. I Lahore riskerade den brittiske cricketdomaren Chris sitt liv för andra. 

Det är med de goda människorna som med de onda, och de likgiltiga. De kommer i alla möjliga former, färger och modeller, helt enkelt för att varje människa bär på samtliga potentialer. Allt handlar om vilka vi väljer att vara.

+ Vår förre statsminister, Fredrik Reinfeldt, uppmanade i ett tal nyligen folk att vara försiktiga med orden, med adress den rödgröna regeringens prat om att Sverige behöver andrum. ”Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien?”, sade han. ”Verklig utsatthet är att fly fast man inte vet vart man är på väg, om man kommer fram, om man ens överlever.”

- Tänk att Fredrik Reinfeldts invandringsvänliga politik en gång var högeralternativet. Det känns som så länge sedan nu.