Metro Debatt

Tidigare sexarbetare: Polisens fel att vi inte vågar anmäla sexuella övergrepp

Bara en fjärdedel av de sexarbetare som utsätts för brott anmäler det till polisen. Av de som går till polisen upplever fyra av fem att bemötandet är så kränkande att de inte skulle göra en polisanmälan om de utsattes för brott igen. Det finns en stor misstro mot polisen bland sexarbetare, och den misstron är befogad, skriver Linda Rosen från organisationen Rose Alliance.

”De som kritiserar sexköpslagen brukar gång på gång i massmedia framföra att kvinnor i prostitution inte vågar kontakta polisen när de blir utsatta för brott. Vi i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp delar inte denna uppfattning.”

Så skriver Södermalmspolisen i en statusuppdatering på Facebook. Som exempel tar de ett fall där en sexarbetare anmält och det nyligen lett till fällande dom. Jag är en av de sexarbetare som inte vågat anmäla sexuella övergrepp. Jag ville helt enkelt inte bli ”känd” av polisen och oroade mig för att det skulle leda till uppmärksamhet av mina kunder vilket skulle kunna leda till försörjningproblem eller till vräkning då aktuell lagstiftning innebär att en hyresvärd måste vräka den som använder sin bostad för att sälja sexuella tjänster.

Genom kolleger har jag hört om poliser som inte förstår att en sexarbetare kan bli våldtagen, utan ser det som en del av hens arbete, eller identitet. Hjälpen kan då stanna vid ett råd om att sluta sälja sex, eftersom alla kunder ses som våldtäktsmän/förövare som sexarbetaren själv valt att träffa.

I den unika kartläggningen ”En annan horisont” visade det sig att bara en fjärdedel av de sexarbetare som utsatts för brott hade anmält. Av dem hade nästan 78 procent upplevt polisens bemötande som så pass kränkande att de uppgav att de inte skulle göra en polisanmälan om de utsattes för brott igen. Och den norska utvärderingen av sexköpslagen pekar på minskat förtroende för myndigheter och minskad anmälningsbenägenhet som en direkt följd av lagstiftningen.

Den svenska utvärderingen av sexköpslagen undersöker inte effekter på anmälningsbenägenheten, men pekar på en ökad stigmatisering av sexarbetare. Det är därför den organisation för sexarbetare som jag själv tillhör, Rose Alliance, förespråkar en avkriminalisering i kombination med stärka rättigheter för sexarbetare. Vi ser att lagen inte gör det den är tänkt att göra, nämligen värna sexarbetarna. I stället har vi blivit ännu mer utsatta.

Med tanke på vissa polisers svårigheter att skilja samtyckt sexarbete ifrån sexuella övergrepp och bevisade svårigheter att anmäla är det oroande att en polisman från Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, gällande fallet där en anmälan från en sexarbetare lett till fällande dom, gör uttalandet: ”Det svåra med det är att många som är i den här världen utsätts för sådana här saker. Men de ser det inte alltid själva som våldtäkt”.

Det är att lägga skulden för den låga anmälningsbenägenheten på sexarbetare själva. Det är fint att höra att kvinnan som Södermalmspolisen nämner fick hjälp. Men ett enskilt anekdotiskt exempel är knappast något bevis för att lagen fungerar, så istället för att berömma sig själva för något som borde vara en självklarhet, att bemöta sexarbetare med respekt, vore det på sin plats med självkritik. Så länge man inte erkänner att det finns en stor misstro mot poliser bland sexarbetare, och att det tyvärr även finns skäl för den misstron, så kan man heller inte förändra situationen.

Linda Rosen

Ordförande i Rose Alliance, en organisation för människor som säljer sexuella tjänster

Fotnot: Linda Rosen heter egentligen något annat.

LÄS MER: Serievåldtäktsman upptäckt och dömd – efter anmälan från prostituerad