Metro Debatt

Tiggaren Viorica: Det enda vi försöker göra är att överleva

Romer tar sig dit där de tror att de kan överleva. Där lider de så länge de orkar. Så snälla, ge oss en chans, skriver Viorica Vaduva.

Privat/TT.

Jag heter Viorica Vaduva och är från Rumänien. Jag trivs i mitt land men livet är inte särskilt bra här. Det är i alla fall inte som det är i Sverige. Jag skulle vilja att det var lika fint i Rumänien, men så är det inte. Jag vet inte vad jag skulle kunna arbeta med här för att få ihop pengar. Det finns nämligen ingen chans för mig att få ett jobb här, fast jag har en familj med fyra barn som jag måste försörja.

Jag kom hem till Rumänien för tre veckor sedan med det lilla jag kunnat samla ihop efter att ha rest till Stockholm i Sverige. Jag gjorde det inte för att jag ville det, utan för att kunna överleva. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

Det är därför romer reser ifrån sina barn och sin familj. Bor i buskage eller provisoriska baracker, i regn eller snö och utan att ha något att äta i kylan. Lider nöd. De står ut med regnet och kylan och allt det där eftersom det inte finns några jobb i Rumänien. Det går alltså inte att få någon inkomst på annat sätt. Så hur ska de annars överleva? De som reser till Sverige hjälper varandra så gott de kan med det lilla de har, och med medlidande och själ. De är tacksamma för vad de får i Sverige fast folk svär åt dem och spottar på dem. De är verkligen det.

Romerna har många barn, men inte alltid mat eller kläder att ge dem. I Rumänien finns allt sådant, men inte när man inte har pengar att ens köpa ett bröd, ett kilo potatis eller ett ägg. Jag äter en gång om dagen och har inget att stoppa i ryggsäcken åt mina barn när de ska till skolan. Pengar till att betala lyset har jag inte. Toalett har jag inte, bara ett hus med kök och två rum där vi bor sju personer. Mina föräldrar är gamla, sjuka och behöver vård. Men jag har inte pengar att köpa medicin för. Nu säger jag sanningen om hur det står till med Rumänien: Det är kris där. Fabrikerna har sålts och de jobb som finns kvar ger löner som inte är något värt. Sådant är livet för romerna i Rumänien.

Vi vill inte lida, men vi har inget val. Vi vet vad som väntar oss när vi reser. Att vi inte kommer att ha tillräckligt med pengar för att betala en lägenhetshyra. Vi vet att vi kommer att få bo i husvagnar, baracker eller under broar. Men vi bor var vi kan, eftersom det inte finns någon annan möjlighet för oss. Vi är inte illegala, men polisen låter oss ändå inte att bo på de sätt vi kan.

Gud vet hur vi ska överleva. Jag har jobbat i åtta, nio år i Spanien. Men där är det inget bra nu, så jag kom till Stockholm. Romer tar sig dit där de tror att de kan överleva. Där lider de så länge de orkar.
Jag skulle vilja att vi också fick ett gott liv.

Så tack. Tack för att ni förstår oss. Och ger oss en chans.

Det enda vi försöker göra är att överleva.

Viorica Vaduva,
Arbetslös fyrabarnsmamma från Rumänien

Översättning: Inger Johansson.