Metro Debatt

Till dig som våldtog min dotter

Hej du.

Just nu sitter du förmodligen i lägenheten med rumskompisarna och flinar.

För det där som hände för två månader sedan, i leran bakom ett skjul vid en tågstation, är väl glömt. Sannolikt har du lyckats med konststycket att förklara för både föräldrar, vänner, arbetsgivare och flickvän varför du var försvunnen i två dygn när polisen hämtade dig tidigt på morgonen och inte släppte dig förrän kvällen därpå?

Och visst är det korkat, alltihop? Kom igen, hon tyckte ju att det var kul, min dotter, den dumma subban.

Det är solklart för oss alla, grabben. Du har intelligens av raketingenjörs rang.

Eller inte.

I veckan jobbade du säkert som vanligt, hos en arbetsgivare som ännu inte vet vem du verkligen är. Förmodligen sitter du i lägenheten med rumskompisarna, och flinar. För kom igen, det var ju kul. Hon ville ju, fast hon hade sagt motsatsen. Man vet ju hur brudar är. Dumma i huvet.

I kväll cyklade du förbi vårt hus. Är det jag som är paranoid eller var det så? Ditt ansikte har bränt sig in på min näthinna, så om det inte var du, var det din tvilling.

Vi vill vara ifred efter det som hänt.

Och du kan vara lugn. Jag tänker naturligtvis inte göra dig illa, så länge du håller dig borta. Jag har inga planer på att sitta i fängelse för något som en retarderad jävel har gjort.

Men jag tror på karma. Och där ser det just nu riktigt illa ut för dig. Men det är väl skit man får ta för en kul påsättning, eller hur?

Egentligen skulle jag vilja sitta öga mot öga med dig just nu. Försöka förklara att det värsta du gjort är att du slitit en del av min dotters hjärta och – tro – ur henne.

Hon var den som alltid älskade människor.

Hon var den som trodde gott om de flesta.

Hon var den som alltid hade plåster i väskan för den händelse att någon skulle göra sig illa.

Hon var den som alltid sprang fram och frågade hur det gick, om någon snubblade.

Hon var den som tröstade gråtande barn, flyttade sniglar för att ingen skulle trampa på dem, som hjälpte gamla tanter över gatan.

Nu är hon den som tappat leendet och en stor del av tron. Det är hon som förlorar sin arbetsinkomst när hon går på undersökningar och oändliga förhör. Det är hon som har blivit blockerad som blodgivare, på grund av dig. Det är hon som tvingas äta lugnande och antidepressiva och inte kan sova, hon som umgås med konstiga tankar dygnet runt.

Du förstår inte vad du har gjort, din dumme jävel.

För dig var den där stunden en seger, slutet på en kul kväll. Med våld förstörde du en annan människa för livet, fysiskt och psykiskt. Och du förstår inte. För att du är för dum.

Därför kommer jag att påminna dig.

Det gör inte ont.

Men sedan kommer karma.

Och karma gör ont.

Stelnade flinet nu, eller fattar du fortfarande ingenting?

Dag Öhrlund

►LÄS MER: Jag vill leva i ett samhälle som lär män att inte våldta

►LÄS MER: Fia: Jag trodde aldrig att jag skulle bli våldtagen