Nöje Krog Krog-Stockholm

Tillgängligt och avslappnat burgarhak

Jonas Cramby har ätit på Lilys burger.

Lily’s Burger, Södermannagatan 27

3 av 5

Fejk-americanen lever på Lily’s burgers senaste utpost i SOFO.

Stället är fullkomligt fullproppad med den sortens nyproducerade bensinmacksskyltar, Coca-Colareklam och plastiga dinermöbler som man annars mest ser hemma hos 55-åriga 50-talsentusiaster från Falun. Kanske är det raggarsonen i mig som talar men jag måste säga att jag gillar det. Här på Södermannagatan har de nämligen gått ett steg längre än på moderkrogen på Kungsholmen. Inne på toaletten har de till och med en hel liten smurfstad nersänkt i golvet under en tjock plexiglasskiva. Mina barn, som redan tycker att Lily’s burger är den bästa restaurangen i världen, blir så upphetsade att de håller på att kissa ner sig. Kul tycker jag, men kanske inte när man redan kämpar med att försöka lära dem att man helst inte ska ligga med ansiktet mot golvet på offentliga toaletter.

Själv är jag förtjust i den roadtripromantiska ölkylen varifrån man plockar snygg, kall bira och tar till kassan. Det är NÄSTAN som på en bensinmack i Alabama. Dock ligger naturligtvis inte fokus på amerikansk lightöl här, utan på småskalig hantverksöl som främst verkar utvald främst efter hur snygg etiketten är – vilket, ärligt talat, väl är den huvudsakliga vitsen med de flesta av dem?

Milkshakesen är tjocka och goda och kommer enligt dineretiketten med det immiga mixerglaset bredvid för påfyllning. Som vanligt gäller regeln: enklast smak är godast. Att göra måltidsdryck av glass är redan maximalistiskt nog så man behöver liksom inte knöla i pajer och kakdeg och skit i. Men med det sagt så är jordgubbsshake och pommes en lika klassisk foodpairing som sauternes och foie gras. Lily’s fries är goda även om jag ställer mig mer tveksam till deras så kallade Discofries som är toppade med typ allt. Vi äter också hemgjorda chicken nuggets som är under all kritik. Torra. Tråkiga. Men min dotter älskar dem naturligtvis. Barn har verkligen ingen smak.

Så hur är då Lily’s burgare? Goda nog, skulle jag säga. Bra stekyta, gott svenskt kött, dagsfärskt bröd – i de flesta fall behöver jag inte mer än så här. Man kan så klart ta fram excellarken och börja jämföra Stockholms hamburgare men då har man missat lite av poängen. Orsaken till att man gillar hamburgare är ju såklart den heliga kemi som uppstår mellan kött, bröd och ost – men också tillgängligheten, det avslappnade, känslan av att det är kul att gå ut att äta.