Metro Debatt

Tonen mot judar i Sverige liknar den i 30-talets Europa

Jag loggar in på Facebook och ser att en välutbildad man har skrivit att det är judarna som satt igång mediedrevet mot Margot Wallström. Att skylla på judarna när en minister misslyckas med att lösa sin bostadssituation kastar mig 80 år tillbaka i tiden, skriver författaren och judinnan Johanna Schreiber på Förintelsens minnesdag.

Jag fick i uppdrag att skriva en text inför minnesdagen för Förintelsens offer idag den 27 januari. Jag tänkte mig något finstämt, kanske om att det är min generations tur att ta över stafettpinnen – eller bördan – och fortsätta berätta förintelseöverlevarnas historier. Värdigt, fint, välresearchat.

Men så loggar jag in på Facebook och ser en diskussion där en man, som arbetar som jurist, hävdar att det är judarna som satt igång bostadsdrevet mot Margot Wallström. I Sverige ägs de största mediebolagen av personer med judiskt påbrå. Margot Wallström har varit en av de främsta kritikerna av Israel. Ekvationen är enkel, skriver han. Och får medhåll, blir påhejad, av flera andra.

► LÄS MER: "77 år har gått sedan Kristallnatten – trots det tas inte judehatet på allvar"

Jag tror att det är ett skämt. Att det här inte är på riktigt. Men det är inget skämt. Det är på riktigt.

Det sitter alltså välutbildade, inflytelserika personer vid välpolerade skrivbord och spyr ur sig skit som möjligen hade framstått som vardagssnack i Österrike på 1930-talet – men som strider mot allt som den svenska demokratin står för år 2016.

Under det industrialiserade folkmord som Förintelsen var så mördades 11 miljoner människor. Fler människor än vad det bor i hela Sverige raderades från jordens yta. Ungefär 6 miljoner av dem dödades bara för att de var judar.

Många av de som överlevde Förintelsen kämpade, och kämpar fortfarande, in i det sista för att kunna upprätthålla ett så bra och normalt liv som möjligt. De har velat ge sina barn det allra bästa. Precis som många andra flyktingar som får en chans att börja om i ett nytt land.

Jag är stolt över det liv min farfar och hans familj lyckades bygga upp när de kom som förintelseöverlevare till Sverige efter andra världskrigets slut. Jag har lärt mig av min pappa att alla måste bidra till samhället. Jag skäms inte för att jag och mina bröder klarar oss bra. Vi jobbar hårt – precis som många andra barn och barnbarn till flyktingar gör. Vi vill visa att vi inte kommer att kasta bort det de åstadkommit och skapat åt oss.

Många svenskar betraktar inte judar som en utsatt grupp, just för att många av oss kämpar hårt för att förvalta det som våra föräldrar och far- och morföräldrar har skapat åt oss.

Men ärligt talat: Var det lättare för mig att bli kallad för judehora i skolan för att jag är uppvuxen i ett fint hus?

► LÄS MER: "Vi måste satsa pengar på judars och muslimers säkerhet"

Kommer det spela någon roll för mina barn att deras mamma har en universitetsutbildning om de får huvudet doppat i skoltoaletten för att de är judar?

Idag kommer jag att gå till synagogan för att hedra de 11 miljoner människor som mördades under förintelsen. Jag kommer att minnas min farfar – och vara stolt över allt han gjorde när han kom till Sverige. Jag kommer att vara stolt över mina föräldrar som har uppfostrat mig till en svensk medborgare som är stolt över min judiska identitet. Och jag kommer att vara stolt över mig själv, för att jag är en av tusentals judar som väljer att fortsätta bo kvar i Sverige – landet där välutbildade människor skyller på judar när utrikesministern misslyckas med att lösa sin bostadssituation.

Johanna Schreiber