Sport

Torstenson leder i ny roll

Linnea Torstenson.
Linnea Torstenson.

Hon är känd som pådrivaren, ledaren, målmaskinen.Men det här VM:et har Linnea Torstenson fått iklä sig en ny roll: Försvararen.– Det är inte någon skillnad för mig. Som personligheter har vi också roller i laget. Det förändras inte och det är det jag tycker ger mest avtryck, säger hon.

Hon är hes.

Efter att ha fått sitta bredvid handbollsplanen i två och en halv månad på grund av en krånglande, och senare opererad, menisk i vänster knä får Linnea Torstenson äntligen spela igen. Och det finns en hel del uppdämd energi i den 186 centimeter långa kroppen.

Två matchers styrande och ställande på planen har satt sig på stämbanden.

– Jag har sett några bilder på mig och då står jag bara och skriker hela tiden.

Sverige har inlett med två raka segrar, mot Angola och Polen, men trots den poängmässigt fulländade starten är Torstenson förbannad.

– Jag vill alltid spela perfekt, vilket man inte kan. Och så är jag ju inte 100 procent än vare sig vad gäller matchform eller att stå rätt. Det är väl därför jag är arg hela tiden.

Sedan knäoperationen i mitten av oktober har målet varit att hon skulle vara tillbaka till VM-premiären. Det lyckades, men Torstenson får nöja sig med att "bara" spela försvarsspel eftersom det är mycket mer skonsamt mot knät än att gå med upp i anfall.

Fruktad av stjärnan

– I de olika lagen jag spelat så har jag ju haft den rollen att någon annan spelar framåt och jag bakåt, så det är inte första gången jag gör det. Men att man bara, bara, bara gör det och aldrig är med framåt – det är första gången.

– Det är ingen "surprise", varken för kroppen eller mentalt. Jag tycker bara det är kul att få vara med och bidra lite.

På tisdagskvällen väntar Nederländerna, och när de orangeas stjärna Estavana Polman fick frågan om vem i det svenska försvaret som är tuffast att möta behövde hon inte tänka länge innan hon svarade "Torstenson".

– Det är skönt för då dominerar man, och det är den bästa känslan. Att det är vi som bestämmer premisserna för anfallsspelet. Man kanske förlorar duellen, men vi har bestämt vad de ska få göra.

Linnea Torstenson är den spelare som gjort flest mästerskap i den svenska truppen: nio stycken. Hon är 32 år, kroppen har börjat känna av det stryk den både får och ger. Nästa år väntar (förmodligen) OS-kval, OS och EM på hemmaplan. Nästa VM spelas 2017. Hur länge Torstenson finns med vet hon inte själv.

– Jag kör på och har inget bäst före-datum, men jag vet att det är slutet och det gör att jag mer njuter av att få vara här eller att få spela de häftiga matcherna med klubblaget. För jag vet att det inte är så många gånger kvar.

Vill slåss om medalj

För fem år sedan var hon med och förlorade EM-finalen mot Norge i arenan Boxen i Herning. Finalen i årets VM avgörs på samma plats, och Torstenson vill gärna tillbaka.

– Såklart. Man har sett bilder från när Danmark spelar och det är fullsatt. Det är klart man vill dit och spela om de ädla medaljerna.

TT: Har ni kapacitet för det?

– Det tycker jag att vi har. Vi har många bra spelare och vi har två målvakter som har kommit igång riktigt bra.

TT: Många pratar om att det här är det bästa landslaget på många år?

– Det är svårt att jämföra, men man kan jämföra vilka roller spelare har i de olika europeiska lagen och det är många av oss som spelar och får förtroende i riktigt bra lag.