Kolumner Johan Norberg

Trump har satt lögnen i system – och det fungerar

"Är det inte något ganska deprimerande med att det bästa scenariot är att mannen som snart kan vara mäktigast i världen är en patologisk lögnare?", skriver Johan Norberg.

Jag frågar nästan alla jag träffar i USA om republikanernas presidentkandidat. Det finns två väldigt skilda uppfattningar. Det finns många som tar det på största, obehagligaste allvar att Donald Trump vill skicka polisen för att deportera miljontals invandrare till Mexiko, vill att USA ska starta handelskrig med Kina, vill mörda folk om de är nära släkt med terrorister och tänker neka folk inresa om de har fel religion. De lyssnar oroligt när han säger att han tänker stoppa oppositionen mot honom genom att dra tillbaka sändningstillstånd eller göra det lättare att stämma tidningar för förtal.

►LÄS MER: Johan Norberg: Donald Trump är den perfekta Ayn Rand-skurken

Men så finns också de som menar att det här bara är en show. De hävdar att Trump inte menar det han säger, utan att han bland annat under sin tid med dokusåpan The Apprentice har lärt sig precis hur man förolämpar och talar till publikens lägsta instinkter för att vinna dess sympati. När han väl är vald kommer han att vara nöjd med att ha makten, kan lugna sig och utse kloka rådgivare som styr politiken rätt. Det är en seriös spekulation från personer som ogillar både republikanerna i allmänhet och Trump i synnerhet, men det fungerar också som en rationalisering för republikaner som baserat på detta kan rättfärdiga att de röstar på en kandidat som har byggt sin politiska karriär på rasistiska och sexistiska utfall.

Jag har träffat republikaner som i grund och botten är djupt skeptiska mot Trumps populism, men som nu börjar rätta in sig i ledet. De har just denna attityd, och säger att det är sånt han bara säger för att bli vald. När jag pressar dem på enskildheter, som Trumps motvilja mot frihandel och mot Nato säger de att han nog inte har så avvikande uppfattningar egentligen, men att han inte blivit vald om han inte varit så vulgärt aggressiv mot det. De sätter kort sagt sitt hopp till att han ljuger, eller i alla fall till att det republikanska maskineriet ska kunna kontrollera honom.

►LÄS MER: Johan Norberg: Jag vet, fattigdom äcklar – men tänk på hur det känns från insidan

Vem vet? De har i och för sig rätt i att Trump har satt lögnen i system. Inte den stora, enskilda lögnen som nazisterna och kommunisterna en gång lanserade, som pressades ut i den stora megafonen om och om igen, utan de många, små lögnerna om allting, som sänds ut i ett mer fragmentariskt medielandskap, i debatter och via Twitter, och som Trump för länge sedan har rört sig vidare ifrån när han så småningom motbevisas. När magasinet Politico granskade Trumps framträdanden kom de fram till att han ljög oförblommerat var femte minut. 

I Trumps bok The Art of the Deal skrev han att man måste överdriva, för att få folks uppskattning. Kanske är allt bluff. Men är det inte något ganska deprimerande med att det bästa scenariot är att mannen som snart kan vara mäktigast i världen är en patologisk lögnare?

+ Då som nu för alltid. Kents sista album är mildare och slätare än jag hoppats, och låtarna tar slut i stället för att vidgas och skaka om. Men det är väl så det ska vara. Kvar står vi och gråter solvarma tårar.

- Österrikes främlingsfientliga. Extremhögerns Norbert Hofer blev inte ny president, gudskelov, men han fick 49,7 procent. Så står Europa och väger just nu.

Mer om Kolumn