Nyheter Världen Sverige

Två skolklasser i månaden försvinner

Milen Eyob och Abdullahi Mohammed var själva ensamkommande asylsökande, när de kom hit för sex respektive sju år sedan. Nu jobbar de på HVB-hem och är aktiva i Voices of Young Refugees in Europe.
Milen Eyob och Abdullahi Mohammed var själva ensamkommande asylsökande, när de kom hit för sex respektive sju år sedan. Nu jobbar de på HVB-hem och är aktiva i Voices of Young Refugees in Europe.

Tänk dig ett land där i snitt två hela skolklasser med barn och ungdomar försvinner varje månad.Så har det varit i Sverige de senaste tre åren. Och det väntas bli mycket fler.

– Hela situationen är jättesvår. Det som kommer att hända är att de blir utnyttjade av oseriösa arbetsgivare eller i människohandel, säger Milen Eyob, som själv kom ensam till Sverige från Eritrea som 16-åring för sju år sedan.

1 829 barn och unga, som kommit ensamma till Sverige och sedan anvisats till en kommun, har försvunnit från 2013 fram till maj i år, visar en nationell kartläggning. Därutöver har ytterligare barn och unga försvunnit innan de hunnit få kommunplats, oklart hur många.

Att ha fått avslag på sin asylansökan eller att vara rädd för att man ska få det är den vanligaste orsaken. Eftersom allt fler kommer att få avslag, pekar allt mot att ännu fler barn och unga kommer att avvika.

– Man känner maktlöshet, men vi får inte tappa hoppet, säger Abdullahi Mohammed, som också var ensamkommande då han tog sig till Sverige från Somalia för sex år sedan.

FN-kritik

Sverige har kritiserats av både FN:s barnrättskommitté och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att så många försvinner. De svenska myndigheterna är handfallna, men en nationell åtgärdsgrupp har bildats och ska i februari lägga fram sina förslag. Målet är också att skapa regionala handlingsplaner, som ska vara klara nästa år.

Merparten av dem som försvunnit var 16 år eller äldre, men hela 14 procent var i åldern 13 till 15 år och tre procent så unga som sju till tolv år.

Barn och unga som kommer ensamma hit från Marocko och Algeriet avviker i mycket hög utsträckning, troligen eftersom utsikterna för att beviljas asyl är så liten för dem. Andelen afghaner som avviker har varit lägre, men väntas öka i takt med att fler av dem får avslag.

Dåligt grepp

Var de sedan tar vägen har svenska myndigheter dåligt grepp om. Av dem som avvek 2010–2016 är 70 procent fortfarande eftersökta. Åtta procent är registrerade som "utresta" och drygt en femtedel har kommit tillbaka eller hittats.

– Ingen tid är viktigare än den här som vi lever i nu, säger Abdullahi Mohammed.

Precis som Milen Eyob är han med i föreningen Voices of Young Refugees in Europe. Trenden är att alltfler som själva varit ensamkommande organiserar sig för att hjälpa dem som kommit senare, berättar de.

– Man känner sig maktlös. Vi skulle vilja göra mycket. Det vi har är rösten – vi kommer att fortsätta att höja rösten för alla de här barnen, säger Milen Eyob.

Emil Langvad/TT
Alltfler ensamkommande barn och ungdomar försvinner. Milen Eyob och Abddullahi Mohammed, som själva varit ensamkommande, arbetar nu för att hjälpa andra.
Emil Langvad