Kolumner Johan Norberg

Tvångskvotera inte in kvinnor i styrelser

JOHAN NORBERG: Justitieministern hotade i slutet av förra veckan med dödsstraff. Företag som inte har minst 40 procent kvinnor i styrelserna ska tvångsupplösas, deklarerade Morgan Johansson (S). Det är ett besinningslöst hot, som bara delvis mildrades av att Johansson strax därefter förklarade att det kanske räcker med drastiska bötesstraff.

Det är klart att det finns för få kvinnor i styrelserna. Mycket tyder på att det är bra med bredare erfarenheter i styrelsearbetet, men det är också bra med erfarenhet över huvud taget. Problemet är att kvinnor historiskt har hållits tillbaka, och har varit frånvarande från handelshögskolorna och företagens ledningsgrupper. Det är sådana erfarenheter som brukar krävas för styrelseposter. Och i takt med att kvinnorepresentationen ökar där ökar den också sakta men säkert i styrelserna. 

Vad händer om regeringen ignorerar denna stegvisa process och forcerar fram kvotering? Då kan vi tvärtom riskera mer homogenitet, eftersom den som känner sig inkvoterad ofta saknar tyngden och modet att sätta sig på tvären, och riskerar bli en lika simpel ja-sägare som gubbarna i bastun.

Ibland leder det till att en liten krets kvinnor med rätt erfarenhet får väldigt många styrelseuppdrag, och inte hinner sätta sig in i verksamheten som de borde.

Vem som passar bäst på vilken position upptäcks lättast lokalt i företagen genom att tänka på ängder av variabler, det kan inte avgöras genom enkla formler och gruppindelningar framtvingade med hot. Att tro att man vet allt och peka med hela handen är den sämsta formen av stereotyp grabbighet.

Regeringen säger att företag med jämställda styrelser blir mer konkurrenskraftiga. Det är möjligt, men i så fall kommer moderna, jämställda företag att slå ut de mossiga utan kvotering. Om de inte gör det beror det på för många konkurrensbegränsningar som skyddar de gamla.

Om regeringen var intresserad av att avlägsna hinder för kvinnor i karriären skulle den kunna minska skatten på hushållsnära tjänster och underlätta för våra mest jämställda företag – de inom kvinnodominerande yrken i välfärdssektorn. I stället vill regeringen dra undan mattan för hushållsnära tjänster och med regleringar och vinstbegränsningar slå sönder välfärdsföretagen. 

Det värsta med förslaget om tvångskvotering är vad det säger om synen på statlig tvångsmakt. Var slutar det om den som har makt får upplösa andras frivilliga sammanslutningar när de inte uppfyller hans personliga preferenser? Ska vi också upplösa organisationer och fackföreningar som inte har den sammansättning vi tycker om?

Och vad ska vi säga om ett politiskt parti som bara har letts av en kvinna i 4 av dess 126 år, och sedan hänsynslöst kastade ut henne? Är det dags att upplösa Socialdemokraterna?   

+ En nypa salt. Många gånger fler dör av salt i maten än i trafiken, sägs det. Men det beror på att antalet döda i trafiken har minskat med 80 procent de senaste 50 åren.

- Restriktiv politik legitimerade SD. De sade att borgerliga partier måste skaffa mer restriktiv flyktingpolitik för att inte SD skulle växa sig större. M, FP och KD gjorde det. SD växte sig ännu större.