Kolumner Lisa Magnusson

Tvinga inte på andra dina privata sexfantasier

Minns ni när Karl-Ove Knausgård sa i podcasten 60 minuter att han varje gång han möter en kvinna funderar på om han skulle vilja ligga med henne, och att han är säker på att alla tänker sådant, men den sanningen får-man-väl-inte-säga-i-det-här-landet? 

Sluta fåna dig, Karl-Ove, fnös jag inombords. Klart man får säga det. 

Men jag hade fel. Många blev mäkta upprörda, menade att hans tankar är objektifierande, ja kvinnoförnedrande faktiskt. Detta begriper jag inte. Funderar aldrig dessa personer själva på om de skulle vilja ligga med folk de träffar? Far aldrig flyktiga, syndiga tankar genom deras huvuden? Till exempel när de sitter i kollektivtrafiken och har tråkigt. Ett litet tidsfördriv.

Fantasier har ju fördelen att de inte går ut över någon annan. Som när Sydsvenskans kolumnist, Ola Olofsson, dagdrömmer om olika kvinnor han ser på tåget. ”Det kan vara något särskilt med håret, ögonen, stilen på kläderna, eller bara hur hon pratar – och det gör min dag. En wow-känsla som får mig på gott humör”, skriver han lyriskt (22/6).

Gott så, Ola.

”Nu har jag börjat fundera på hur jag ska kunna närma mig nästa wow-are och ge henne en komplimang för vad det nu kan tänkas vara som jag gillar”, skriver han dock vidare. ”Jag inbillar mig nämligen att vi gillar att bli sedda, även om det ’bara’ handlar om utseendet och även om det kommer från någon vi inte känner.”

Och det är här det blir problem. För det är rätt tydligt att det inte handlar om en lättsam vänlighet om någons frisyr. Han säger att han bara vill ha kontakt med kvinnor han är tänd på, och försöker hölja det hela i något slags skimmer av generositet genom att säga att det inte rör sig om ”snygg-snygga” kvinnor, ”utan snarare de medium till ful-snygga”. Det är alltså välgörenhet han tror sig ägna sig åt, och i utbyte mot den ”gåva” som är hans uppskattning förväntar han sig då förstås – som alla välgörare – underdånig tacksamhet.

En kvinna på Tumblr lade i våras upp resultatet av ett socialt experiment hon roat sig med: Varje gång någon komplimenterade hennes utseende tackade hon vänligt och höll med. Gissa vad som hände sedan? Jo, smickrarna blev oerhört störda, rentav otrevliga: ”Så jävla snygg är du faktiskt inte.”

Hjärnan är en lömsk jävel, det är inte alltid lätt att förstå dess vindlingar och motiv. Men en bra tumregel om man undrar ifall kommentarer är helt kosher är att sätta sig in i hur den andra uppfattar dem: Är detta smickrande eller enbart påträngande? Skulle exempelvis Ola Olofsson bli glad om en okänd man – säg en ”tvåmeterskille” som han själv – kom fram och sade att Olas vackra ögon, välsittande kläder och fina röst ”gjorde hans dag”? Nej, han skulle nog känna sig smått obekväm. Som man gör när främlingar försöker tvinga på en sina privata sexfantasier.

+ Gävle kommun satsar miljontals skattekronor på att få invånarna att trivas.

- Pengarna i fråga går inte till att verkligen försöka åtgärda problem till exempel arbetslösheten och bostadsbristen, utan till pr-verksamhet och propaganda.