Metro Debatt

Unga har missuppfattat andra världskriget

Historikern Dick Harrison
Historikern Dick Harrison

Det som unga tror sig veta om andra världskriget har de lärt sig från tv, bio eller dataspel. Det ger fritt spelrum för förintelseförnekare, skriver historieprofessorn Dick Harrison, 70 år efter andra världskrigets slut.

Det är 70 år sedan andra världskriget i Europa slutade. De som är unga och medelålders var inte födda när konflikten utkämpades, och det historiska minnet är kort. Det flertalet nutidsmänniskor tror sig veta om andra världskriget har de lärt sig på bio, i TV-serier eller via dataspel.

Även vi professionella historiker är präglade av andra världskrigets populärkulturella slagsida. När denna text skrivs sitter jag på ett hotellrum i Bryssel, och jag kan inte låta bli att ideligen tänka på Hemliga armén, en brittisk dramaserie från 1970-talet som skildrar den tyska ockupationen av staden.

Liksom otaliga andra svenskar såg jag serien på tv, och den ödesmättade musiken ekar fortfarande i huvudet.

Hemliga armén visade andra världskriget som vi vill minnas det: onda SS-officerare, halvsnälla Luftwaffe-officerare, tappra allierade flygare och djärva motståndskämpar.

Det är inte svårt att räkna upp fler exempel på hur mytomspunnet kriget har blivit, hur det övergått från att vara faktisk historia till att existera på ett alternativt tidsplan, där vi utkämpar det om och om igen och där de onda alltid får stryk i sista akten.

Jag kan se Casablanca hundra gånger utan att tröttna på den suggestiva stämningen bland flyktingarna, Humphrey Bogarts cynism och Ingrid Bergmans leende.

Problemet är att vår vision av kriget är full av fel. Scenariot i Casablanca är orealistiskt, trots att filmen spelades in mellan kriget ännu pågick. Protagonisterna i Hemliga armén är designade för att fungera i en dramatisk helhet.

Eftersom andra världskriget har övergått till att bli en arena för entertainment lämnas dörren vidöppen för historierevisionism ­ och det saknas inte självutnämnda försvarsadvokater för krigets förlorarsida: amatörhistoriker, journalister och andra som utnyttjar vår växande okunskap om det nära förflutna till att tvätta historien ren från brott mot mänskligheten.

Förintelseförnekare som förr blev utskrattade tillskansar sig successivt allt större utrymme. Det poststrukturalistiska resonerandet, som började som en intellektuell lek på universiteten, har blivit ett farligt vapen för dessa sanningens dödgrävare.

Genom att hävda att vi inte kan veta någonting om själva förintelsen, enbart läsa berättelser om vad som kanske kan ha hänt, relativiseras alla bevis. Slutsatsen blir att nazisternas massmord på judar och romer aldrig har ägt rum.

Faktum är att akademiska uppsatser med detta som tema har lagts fram vid svenska universitet, där de tack och lov har underkänts. Men förnekarna fortsätter att förneka. Jag får mejlutskick från obskyra avsändare med dylika budskap två­-tre gånger i veckan, mejl i vilka förintelsen tolkas som en konspiration av andra världskrigets segrarmakter, vilka önskade framställa tyskarna som monster.

Ofta pekar mejlen ut judarna som de stora skurkarna. De påstås ha spridit "lögnerna" om Auschwitz för att vinna global sympati och därmed lättare kunna skaffa och vidmakthålla sitt välde över Palestina.

Det finns bara ett sätt att bemöta denna typ av dumheter. Plocka ned andra världskriget från entertainment-piedestalen och betrakta kriget som den blodiga kamp mellan ont och gott som det faktiskt var.

Dick Harrison, historiker

LÄS MER:

►DEBATT: Vem hade du blivit i Hitlers rike?

►70 år sedan vapnen tystnade

►Överlevde förintelsen – nu är han mer oroad än någonsin