Krog Nöje

Upplevelsen lyfter inte till något unikt

Matkritikern Carl Reinholdtzon Belfrage har ätit på Smörgåsbaren.

Smörgåsbaren

Betyg 3

Jag är väldigt förtjust i sprittrenden som breder ut sig i Göteborg. Och då inte bara på avancerad cocktail-nivå som den hos den absoluta ledaren i stan på den fronten, Julio Chang på Pigalle (gå genast in och testa hans lagrade ek-fats-cocktails), nej, jag tänker också på trenden av att servera enkel bonna-snaps och ren sprit till fet mat såsom hamburgare på The Barn eller till smörgåsar och toast enligt dansk och asiatisk förlaga som på Smörgåsbaren.

Det är på tiden att också fokus riktas mot dryck och inte bara mat. Rena viner, öl eller spritsorter är lika viktigt som ren mat utan tillsatser. Här behöver vi jobba tillsammans i Göteborg för att föra fram dryckeskulturen. Den ser dock ljusare och ljusare ut. På mysiga Smörgåsbaren är tanken att man lätt, enkelt och opretentiöst ska kunna slinka in och välja mellan massa olika smörgåsar inspirerade från nästan lika många olika matkulturer och gastronomiska uttryck. Men det första man ser bakom den långa bardisken är just ett litet genomskinligt och väl upplyst spritskåp med olika highlightade snaps. Mycket sympatiskt. Man blir direkt sugen.

Men huvudrollen här har naturligtvis smörgåsen. Jag tar in en eggs benedicte med hollandaisesås och bayonneskinka samt en Báhn Mì (vietnamesisk baguette) med Iberico-skinka och chilimajonnäs. Till detta snaps och lite öl. Det är en snabb och mindre fest som sedan utspelar sig framför mig. Man grisar lite och trycker i sig smörgåsen. Eller gör man det? Jag tittar runt mig och ser människor använda kniv och gaffel och bete sig civiliserat. Jag saknar här svineriet och hedonismen lite. Här har vi äntligen någon som tar sig an den goa förbisedda mackan och så blir det till slut ändå lite pretentiöst. Det är för lite dressing på mackorna, lite för lite godis-filosofi helt enkelt.

Man överarbetar vissa smörgåsar istället för att självsäkert gå all in på höga smaker och total njutning. Därför lyfter inte upplevelsen till något unikt, utan stannar på ”helt ok vällagad macka ungefär som om mamma hade stannat några extra minuter i köket när hon gör din kvällsmacka”. Jag skulle vilja att kockarna vågade än mer, mer maximalism och godis. Släpp bromsen och tänk mer food truck än fine dining. Där är framtiden för mackan. För att det finns en framtid för Smörgåsbaren är helt klart, den behöver bara finjusteras lite.