Kolumner Nina Åkestam

USA är fantastiskt – men tyvärr också ett land av politisk galenskap

Jag har tillbringat stora delar av den här hösten i USA. Det är ett fantastiskt land med de bästa barerna, den godaste lemonaden, där Netflix har ett oändligt utbud och det är helt normalt att äta pannkakor till frukost. Det är tyvärr också landet där många hemfaller åt politisk galenskap så fort chansen ges.

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Skattebetalarna ska inte behöva ta notan när föräldrar lever ojämställt"

Förra lördagen höll den republikanske presidentkandidaten Rick Santorum ett tal i Orlando. Dagen innan hade västvärlden skakats av attentaten i Paris. Santorums lösning på problemet var enkel: på en av självmordsbombarna hade man enligt uppgift hittat ett syriskt pass. Alltså måste vi omedelbart se till att inga fler syriska flyktingar släpps in i USA.

Det här hade inte varit hela världen om Santorum vore en ensam knäppgök. Men han är inte ensam. 26 amerikanska stater har redan stängt möjligheten för syriska flyktingar att söka asyl. I the land of the free and the home of the brave är man alltså så feg att man inte törs rädda treåringar, mammor, pappor och morföräldrar undan krig, för att några med bakgrund i samma del av världen har begått terrorattentat.

Jag brukar vara försiktig med att ropa rasist, för det har en tendens att stänga ner all vettig diskussion. Men ibland måste man kalla en spade för en spade. När västerländska gärningsmän begår terrordåd är alla snabba att fördöma den enskilda galningen. När attentatsmannen är muslimsk är många precis lika snabba att hålla halva världen skyldig, inklusive dem som inte ens hade börjat på dagis när dådet skedde.

Jag försöker se framför mig hur USA stänger gränserna för norrmän efter Breviks terrorism på Utöya. Jag försöker tänka mig hur alla vita ungdomar hindras från att gå i skolan för att någon med deras etnicitet och i samma ålder sköt ner sina skolkamrater i Roseburg. Eller varför inte, hur man beslutar om utegångsförbud för alkoholpåverkade män efter mörkrets inbrott, eftersom vissa i den gruppen gång på gång har visat sig benägna att misshandla och våldta.

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Det här är ingen flyktingkris – det är det nya normalläget"

Alla de åtgärderna skulle sannolikt minska risken för att vanliga människor kommer till skada. Ändå låter de helt vansinniga. För i ett demokratiskt samhälle straffar man inte människor för att de delar utseende, ålder, namn eller något annat med någon som har gjort något hemskt. Alla står för sina egna handlingar, och alla är oskyldiga till motsatsen har bevisats. Inte för att alternativet inte vore säkrare, utan för att det skulle göra livet outhärdligt.

Det finns många frågor där Sverige inte kan mäta sig med USA. Vi är mycket färre, mycket blygare och inte i närheten lika bra på att steka en omelett. Men vi brukar kunna det här med demokrati. Så låt oss höja rösten för att USA ska fortsätta dra sitt strå till stacken och hjälpa människor i krig och kris, i stället för att tävla med dem mot botten.

+ Anders Ygeman. Sveriges inrikesminister ger ett stabilt intryck i en nervös omvärld.

- Stefan Löfven. Så osynlig att man ibland undrar om vi ens har en statsminister.