Nöje Krog Krog-Stockholm

Vällagat och gott på Racamaca

Metros matkritiker Jonas Cramby har ätit på Racamaca.

Racamaca, Wollmar Yxkullsgatan 5

4 av 5

”Om det här stället hade funnits på 90-talet hade det varit en skivbutik”, tänker jag när jag stiger in på lilla pintxoshaket Racamaca, ett par kvarter från Mariatorget. ”Eller om det varit 00-tal, kanske en affär som säljer japanska samlarleksaker, vintagesneakers och hemtryckta t-shirts.”

Och detta menar jag inte på ett raljerande sätt, utan som en komplimang. Racamaca formligen osar entusiasm och gör-det-själv-anda. Det är litet, knappt 40 kvadrat plus en pytteliten (rökfri) bardisk på gatan precis utanför fönstret. Väldigt Barcelona. Krögarna står själva står bakom baren och häller upp cava och langar pintxos 6 dagar i veckan och den enkla inredningen har de själva snickrat ihop, med smakråd från flickvänner. Det är personligt, billigt, kul och ett typ av ställe som tyvärr är oerhört ovanligt att hitta i Stockholms innerstad på grund av höga lokalhyror, krånglig byråkrati och mäktiga, men opersonliga, krogimperium. 

Men brinner man för något, så kan man ibland också tända en eld hos andra – så på bara ett år har Racamaca blivit oerhört populärt bland stammisar och vid tillfällen kan det bli trångt runt baren. 

►LÄS MER: Så många glober fick Totemo Ramen

Maten består av pintxos, spanska brödbaserade smågrejer, och allt jag testar är vällagat och gott men samtidigt inget särskilt. Och det behöver det faktiskt inte vara – mat på restaurang måste inte alltid vara vackra, komplicerade smakbyggen gjorda av självuppfyllande genier utan ibland, eller ganska ofta till och med, behöver man bara något enkelt, kärleksfullt och frasigt att småäta medan man snackar lite skit och dricker sig till en behaglig vardagsbuzz.

Och precis det leverar Racamaca.

►LÄS MER: Jonas Cramby gillar Bird

Till tonerna av gammal Jamaicansk ska och ett glas Unibärsum Granaten äter vi goda små boquerones, inlagda kronärtskockor och grillade piementos med parmesan. N’Duyamackan ser ut som en sublimiserad fryspizza men är riktigt god men kan inte jämföras med Racamacas sliders med baskisk korv eller trekantsmackorna med tryffelkorv och getost som är två perfekta, smältostiga munsbitar. Lite mindre förtjust är jag i det bakade ägget med konfiterad mandelpotatis som smakar syntetisk tryffel och är en sorts rätt som oundvikligen kommer jämföras med tjusigare kollegors. Jag blir dock glad igen av den sicilianska tonfisktartaren som skedas upp med tunna sprödbakade brödskedar.