Metro Debatt

Vänd inte ryggen åt unga med ångest när de ber om hjälp

Psykisk ohälsa ökar bland unga men samtidigt är det endast ett fåtal som pratar om det. Vi har inga förkunskaper i hur vi ska bete oss när vi drabbas av ångest och när vi är deprimerade och ber om hjälp slussas vi vidare mellan mottagningar och får tiotals olika telefonnummer som vi kan testa att ringa till. Mediciner skrivs ut som ett försök att sopa psykisk ohälsa under mattan och för att få en remiss krävs det oftast mer ork och energi än vad man kanske egentligen har i sin kropp. För många unga människor är ångest en stor del av vardagen och samhället vänder ofta ryggen till när de ber om hjälp. Psykisk ohälsa är ett monster under sängen, en folksjukdom och något som dödar unga människor varje år. 

► LÄS MER: "Ta inte livet av dig – det blir bättre"

Genom tiderna har vi trott att psykisk ohälsa varit ett straff från gud och den drabbade har därmed straffats och blivit utfryst av samhället. Så sent som på 1900-talet skar vi av nervbanor i hjärnan för att minska ångest och oro hos den sjuke, ett ingrepp som i många fall bidrog till fullständig apati. Trots att vi kommit en lång väg på hundra år behöver vi jobba ännu hårdare. Vi talar inte ens om det i skolan och många har fortfarande snedvridna bilder om hur ett flertal psykiska sjukdomar egentligen ser ut. Att vara deprimerad är till exempel inte en sinnesstämning man har när det är dåligt väder ute. Att vara deprimerad innebär att du lider av en allvarlig sjukdom. 

Ett resultat av den tystnad som råder är att den drabbade lättare isoleras och inte vågar söka hjälp. Om vi istället öppnar upp för debatt redan i grundskolan kommer stigmat kring ämnet att minska, fler kommer våga söka den hjälp de behöver och det kommer leda till ett behagligare klimat för de drabbade. Enligt statistik från Karolinska institutet tog hela 1 531 personer livet av sig år 2014. Det är 1 531 personer för mycket.

Utifrån egna erfarenheter vet jag även att psykiatrin måste ta på sig betydligt mycket mer ansvar. Efter att jag friskförklarats från min depression för några år sedan skars mina kontakter från min sjukdomstid av helt och hållet. Faktum är dock att återfallsrisken för dig som insjuknat i en depression ökar och det finns alltid en risk att du drabbas igen. Därmed behöver vi en långsiktig återkoppling mellan patient och läkare för att patientens återfallsrisk ska kunna minska. Det går inte att avbryta kontakten efter ett år som friskförklarad. Vi har rätten till säkrad hjälp även efteråt.

Problemet med psykiatrin är nämligen att hjälpen inte finns runt hörnet. Processen för att få hjälp inom psykiatrin är krokig och lång. När jag har upplevt min ångest som allra värst har jag ständigt blivit sviken av psykiatrin. Jag har postat en KBT-remiss som ännu inte besvarats, trots att det gått över ett halvår. Jag har fått vänta en månad på en psykologtid när jag ringt och sagt att det inte finns någon mening med livet längre. När jag väl fick träffa en psykolog var han mitt uppe i att försöka sluta röka och ägnade hela sessionen åt att vara vresig och dumförklara mig.

► LÄS MER: "Psykisk ohälsa bör inkluderas i ämnet idrott och hälsa"

Jag har endast fått tillfälliga psykologkontakter att tala med då mottagningar har varit för fulla. Jag har fått mediciner utskrivna som givit mig ett flertal biverkningar. När jag ringt till sjukvårdsupplysningen och förklarat att jag råkat ta för många tabletter än ordinerat har jag blivit utskälld, men snälla säg mig då: vad ska jag göra åt min ångest när myndigheter vägrar hjälpa mig med samtalsterapi och en behandling som inte innefattar vita piller i en burk? Vad ska jag göra när samhället sätter munkavel på mig och tusentals andra? Öppna upp dörrarna i stället för att stänga dem. Glöm aldrig att psykisk ohälsa dödar.

Sofia Söderman