Kolumner

Världens mullrande vansinne är inget mot detta svenska helvete

Dagligen matas vi med nyheter om eländet i vår omvärld. Från Greklands hotande demokratiska kollaps, till IS barbariska agenda och Rysslands megalomaniska maktmätning. Det är ändå kiss i Klaraälven jämfört med vårt eget lidande. En ”spik i foten” jämfört med situationen bakom Arla-rikets portar. Här är en triggervarning på sin plats.

Börja med midsommar. De vuxna drar lott för att slippa hoppa som grodor till en fransk militärmarsch medan småfolket skrattar åt oss med tandlösa grin. Vägrar du, blir du betraktad som skitmorsa och får baka bullar till bostadsrättsföreningens årliga gårdsstädning.

Det är lätt att känna sig kränkt av hela spektaklet. I Sverige är det förresten alltid lätt att känna sig förorättad. Är du cis-person, kan du räkna med att få spö från rabiata feminister som har kidnappat den balanserade könsdebatten. Ett vänligt inlägg på Twitter blir som flugpapper för hobbypolitiska minioner som greppat åsiktsmegafonen. Vad du än tycker, förtjänar du att få skit.

Till och med förstagluttare konstaterar att de är kränkta. Av humor och ironi. Ord som de troligtvis inte ens kan stava till, för skolan går också åt helvete. Snart kommer väl eleverna få Vattenfalls överblivna brunkolsbitar att räkna med. Det ska vara kul att lära sig, säger politikerna. Spik i foten på er, säger jag. Om vi ger efter för en generation barn som skriker efter glass när de behöver fibrer, så kommer ungdomarna snart att vältra sig i schlaraffenland där lättja är en dygd och där framtiden lutar lika betänkligt som tornet i Pisa.

Inga vuxna finns det att luta sig mot heller. Vi är nämligen för upptagna med att jaga likes, klick och att upphöja ignorans på samma sätt som en troende tillber sin religion. Istället spottar vi vår okunskap i ansiktet på utsatta människor, medan makthavare ägnar sig åt semantisk gyttjebrottning kring vad ordet ”organiserad” egentligen betyder.

Vår egen sörja är dock glömd när det vankas kungligt bröllop. Silvertejpen glänser över journalisternas munnar. Kungahusets kasperteater pågår under Sveriges offentliga paraply-ply-ply och alla ler. Skit samma om de kära tu är troende eller ej, kyrkan är en ball lokal och vår herres ord går att sila som spaghetti.

Du ser – vad är väl världens mullrande vansinne jämfört med detta svenska helvete? Vill du sjunga med i pessimistens litania? Eller vad sägs om att vi plockar våra efterlängtade jordgubbar, inreder våra husvagnar och visar förståelse och solidaritet gentemot våra medmänniskor? Höj blicken och servera dig själv en dos tacksamhet när solen äntligen vågar sig fram. Den svenska sommaren är trots allt oslagbar i sin skönhet. 

Susanne Delastacia

Journalist och programledare